Job 2:12 — Compare Translations

Swedish (B2000) (Bibel 2000)

De såg honom redan på avstånd men kände inte igen honom. Då grät de och klagade, de rev sönder sina mantlar och kastade upp jord över sina huvuden.

Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015

De såg honom på avstånd men kände knappt igen honom. Under högljudd gråt rev de då sönder sina mantlar och strödde jord på sina huvuden.

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

De såg Job på avstånd och kunde inte känna igen honom. Då storgrät de, rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen över sina huvuden.

Swedish (SFB) (Svenska Folkbibeln 2015)

Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen över sina huvuden.

Swedish (Svenska 1917)

Men när de, ännu på avstånd, lyfte upp sina ögon och sågo att de icke mer kunde känna igen honom, brusto de ut i gråt och revo sönder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned över sina huvuden.

Swedish Folk 1998 (Svenska Folkbibeln)

Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen, ner över sina huvuden.

Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)

Och då de upphofvo sin ögon långt ifrå, kände de honom intet; och upphofvo sina röst, och greto, och hvardera ref sin kläder sönder, och kastade jord på sin hufvud upp åt himmelen;