1 Corinthians 13

Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)

← Chapter 12 Jump to: Chapter 14 →

1Om jag talade med menniskors och Änglars tungor, och hade icke kärleken, så vore jag en ljudande malm, eller en klingande bjellra.

2Och om jag kunde prophetera, och visste all hemlighet, och allt förstånd, och hade alla tro, så att jag försatte berg, och hade icke kärleken, så vore jag intet.

3Och om jag gåfve alla mina ägodelar de fattiga, och låte min lekamen brinna, och hade icke kärleken, så vore det mig intet nyttigt.

4Kärleken är tålig och mild; kärleken afundas intet; kärleken skalkas intet, han uppblåses icke.

5Han skickar sig icke ohöfveliga; han söker icke sitt, han förtörnas icke, han tänker intet argt;

6Han gläds icke öfver orättfärdighet; men han fröjdar sig öfver sanningen.

7Han fördrager all ting, han tror all ting, han hoppas all ting, han lider all ting.

8Kärleken vänder aldrig åter, ändock Prophetierna skola återvända, och tungomålen skola afkomma, och förståndet skall återvända.

9Ty vi förstå endels, och prophetere endels;

10Men då det kommer som fullkomligit är, så vänder det åter som endels är.

11Då jag var ett barn, talade jag som ett barn, och hade sinne som ett barn, och hade barnsliga tankar; men sedan jag vardt man, lade jag bort det barnsligit var.

12Ty vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal; men då ansigte emot ansigte. Nu känner jag endels; men då skall jag kännat, såsom jag ock känd är.

13Men nu blifver tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst ibland dem är kärleken.

← Chapter 12 Jump to: Chapter 14 →