3 John 1

Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)

Jump to:

1Den äldste, dem älskeliga Gajo, den jag älskar i sanningene.

2Min älskelige, jag önskar i all stycken att dig väl går, och du helbregda äst, såsom dine själ väl går.

3Men jag var mycket glad, då bröderna kommo, och båro vittnesbörd om dine sanning, såsom du vandrar i sanningene.

4Jag hafver ingen större fröjd än den, att jag hörer min barn vandra i sanningene.

5Min käreste, du gör troliga hvad som helst du gör emot bröderna, och de främmande;

6Som om din kärlek betygat hafva inför församlingen; och du hafver väl gjort, att du hafver dem affordrat värdeliga för Gudi.

7Ty de äro utfarne för hans Namns skull, och hafva intet tagit af Hedningarna.

8Så skole vi nu sådana undfå, på det vi sanningenes medhjelpare varda mågom.

9Jag hafver skrifvit församlingene; men Diotrephes, som ibland dem vill afhållen vara, anammar oss intet.

10Derföre, när jag kommer, vill jag kungöra hans gerningar som han gör, och sqvallrar emot oss med ondom ordom, och låter sig icke dermed nöja; sjelf anammar han icke bröderna, och förmenar dem som det göra vilja, och drifver dem ut af församlingene.

11Min käreste, efterfölj icke det ondt är, utan det godt är; den der väl gör, han är af Gudi, och den der illa gör, han ser icke Gud.

12Demetrius hafver vittnesbörd af hvar man, och af sjelfva sanningene; och vi vittnom ock, och I veten, att vårt vittnesbörd sant är.

13Jag hade mycket till att skrifva; men jag ville icke med bläck och penna skrifva dig till.

14Men jag hoppas snarliga få se dig, så vilje vi muntliga tala med hvarannan. Frid vare med dig. Vännerna helsa dig. Helsa du vännerna, hvar vid sitt namn.

Jump to: