Amos 2

Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →

1Detta säger Herren: För tre och fyra Moabs lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de hafva uppbränt Konungens ben i Edom till asko;

2Utan jag vill sända en eld i Moab; han skall förtära palatsen i Kerioth, och Moab skall dö uti buller, rop och basunsklang.

3Och jag skall borttaga domaren ifrå honom, och dräpa alla hans Förstar med honom, säger Herren.

4Detta säger Herren: För tre och fyra Juda lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de förakta Herrans lag, och icke hålla hans rätter, och låta sina lögn förföra sig, hvilka deras fäder efterföljt hafva,

5Utan jag vill sända en eld i Juda han skall förtära palatsen i Jerusalem.

6Detta säger Herren: För tre och fyra Israels lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de sälja de rättfärdiga för penningar, och de fattiga för ett par skor.

7De gå med fötterna öfver de fattiga, och hindra de elända allestäds; sonen och fadren sofva när ena qvinno, med hvilko de ohelga mitt Namn.

8Och vid all altare slösa de af förpantad kläder, och dricka vin i sins Guds huse af saköre.

9Nu hafver jag dock förlagt Amoreen för dem, den så hög var som cedreträ, och hans magt såsom eker; och jag förderfvade hans frukt ofvantill, och bans rötter nedantill.

10Hafver jag ock fört eder utur Egypti land, och ledt eder uti öknene i fyratio år, att I de Amoreers land besitta skullen?

11Och af edrom barnom uppväckt eder Propheter, och af edrom ynglingom Nazareer? Är det icke så, I Israels barn? säger Herren.

12Så gåfven I de Nazareer dricka vin, och Prophetomen böden I, och saden: I skolen intet prophetera.

13Si, jag vill göra ibland eder ett gnisslande, såsom en vagn full af kärfvar gnisslar;

14Att den der rask är, skall icke kunna undfly, ej heller den starke något förmå, och den mägtige skall icke kunna undsätta sitt lif;

15Och de bågaskyttar skola icke bestå; och den der rask är till att löpa, skall icke undlöpa; och den der rider, skall icke rädda sitt lit;

16Och den der aldramanligast är ibland de starka, måste i den tiden nakot undfly, säger Herren.

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →