Hebrews 5

Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)

← Chapter 4 Jump to: Chapter 6 →

1Förty hvar och en öfverste Prest, den af menniskom uttags, han varder satt för menniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfvor och offer för synderna.

2Den der kan varkunna sig öfver dem, som fåkunnige äro och ville fara; efter han är ock sjelf belagd med svaghet.

3Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder.

4Och ingen tager sig sjelf äro; utan den som ock kallad varder af Gudi, lika som Aaron.

5Så hafver ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att han skulle varda öfverste Prest; utan den, som sade till honom: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig;

6Såsom han ock annorstäds säger: Du äst en Prest i evig tid, efter Melchisedeks sätt;

7Och hafver på sins kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till honom, som honom frälsa kunde ifrå döden; och vardt bönhörd, derföre att han höll Gud i vördning.

8Och ändå han var Guds Son, hafver han dock af thy han led lärt lydno.

9Och då han fullkommen vardt, blef han allom dem, som honom lyda, en orsak till evig salighet;

10Kallad af Gudi en öfverste Prest, efter Melchisedeks sätt.

11Derom vi hade väl mycket tala; men det är svårt, efter I ären så oförståndige;

12Och I, som längesedan skulle varit lärare, behöfven åter att man lärer eder de första bokstäfverna af Guds ord; och att man gifver eder mjölk, och icke stadig mat.

13Ty hvem man ännu mjölk gifva måste, han är oförfaren i rättfärdighetenes ord; ty han är ett barn.

14Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom vanan öfvade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.

← Chapter 4 Jump to: Chapter 6 →