bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)
/
Psalms 119
Psalms 119
Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)
← Chapter 118
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 120 →
1
Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
2
Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
3
Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
4
Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
5
O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
6
När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
7
Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
8
Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
9
Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
10
Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
11
Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
12
Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
13
Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
14
Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
15
Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
16
Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
17
Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
18
Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
19
Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
20
Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
21
Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
22
Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
23
Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
24
Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
25
Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
26
Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
27
Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
28
Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
29
Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
30
Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
31
Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
32
När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
33
Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
34
Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
35
För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
36
Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
37
Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
38
Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
39
Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
40
Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
41
Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42
Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43
Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44
Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45
Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46
Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47
Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48
Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49
Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50
Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
51
De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
52
Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
53
Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
54
Dine rätter äro min visa i mino huse.
55
Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
56
Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
57
Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
58
Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
59
Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
60
Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
61
De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
62
Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
63
Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
64
Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
65
Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
66
Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
67
Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
68
Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
69
De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
70
Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
71
Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
72
Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
73
Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
74
De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
75
Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
76
Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
77
Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
78
Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79
Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
80
Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
81
Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
82
Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83
Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84
Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85
De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86
Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87
De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88
Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89
Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90
Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
91
Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
92
Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
93
Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
94
Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
95
De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
96
Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
97
Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
98
Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
99
Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
100
Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
101
Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
102
Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
103
Din ord äro minom mun sötare än hannog.
104
Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
105
Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
106
Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
107
Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
108
Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
109
Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
110
De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
111
Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
112
Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
113
Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
114
Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
115
Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
116
Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
117
Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
118
Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
119
Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
120
Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121
Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122
Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123
Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124
Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125
Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126
Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127
Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128
Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129
Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130
När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131
Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132
Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
133
Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
134
Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
135
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
136
Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
137
Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
138
Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
139
Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140
Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141
Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143
Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144
Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
145
Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
146
Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
147
Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
148
Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
149
Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
150
Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
151
Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
152
Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
153
Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
154
Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
155
Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
156
Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
157
Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
158
Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
159
Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
160
Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
161
Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
162
Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
163
Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
164
Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
165
Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
166
Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
167
Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
168
Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
169
Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
170
Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
171
Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
172
Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
173
Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
174
Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
175
Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
176
Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
← Chapter 118
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 120 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
105
106
107
108
109
110
111
112
113
114
115
116
117
118
119
120
121
122
123
124
125
126
127
128
129
130
131
132
133
134
135
136
137
138
139
140
141
142
143
144
145
146
147
148
149
150