Romans 6

Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)

← Chapter 5 Jump to: Chapter 7 →

1Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?

2Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?

3Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?

4Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.

5Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;

6Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.

7Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.

8Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;

9Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.

10Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.

11Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.

12Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.

13Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.

14Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.

15Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.

16Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?

17Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.

18Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.

19Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.

20Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.

21Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.

22Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif.

23Ty syndenes lön är döden; men Guds gåfva är det eviga lifvet, genom Christum Jesum, vår Herra.

← Chapter 5 Jump to: Chapter 7 →