Song of Solomon 6

Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)

← Chapter 5 Jump to: Chapter 7 →

1Min vän är nedergången uti sin örtagård, till örtasängarna, att han sig der förlusta skall i örtagårdarna, och hemta roser.

2Min vän är min, och jag är hans, den sig ibland roser förlustar.

3Du äst dägelig, min kära, såsom Thirza; lustig såsom Jerusalem, förskräckelig såsom en härordan.

4Vänd din ögon ifrå mig, förty de göra mig brinnande; ditt hår är såsom en getahjord, de som på berget Gilead klippte äro.

5Dine tänder äro såsom en fårahjord, de der tvagne komma utu vatten, hvilke allesammans äro med tvillingar hafvande, och ingen ibland dem är ofruktsam.

6Dine kinder äro såsom skörden på granatäplet, emellan dina lockar.

7Sextio äro Drottningarna, och åttatio frillorna, och på jungfrurna är intet tal;

8Men en är min dufva, min fromma; en är sine moder kärast, och sine moders utkorada. Då döttrarna sågo henne, prisade de henne saliga; Drottningarna och frillorna lofvade henne.

9Ho är denna, som uppgår såsom en morgonrodne, dägelig såsom månen, utkorad såsom solen, förskräckelig såsom en härordan?

10Jag är nedergången i nöttagården, till att skåda telningarna vid bäcken; till att skåda, om vinträt blomstrades, om granatäplen grönskades.

11Min själ visste icke, att han mig intill AmmiNadibs vagnar satt hade.

12Vänd om, vänd om, o Sulamith; vänd om, vänd om, att vi måge skåda dig; hvad sen I på Sulamith annat, än dans i Mahanaim?

← Chapter 5 Jump to: Chapter 7 →