1 Samuel 21

Swedish (B2000) (Bibel 2000)

← Chapter 20 Jump to: Chapter 22 →

1David kom till Nov, och där skyndade prästen Achimelek oroligt emot honom: »Varför kommer du ensam?« frågade han. »Har du ingen med dig?« —

2»Jag är här på uppdrag av kungen«, svarade David, »och han har förbjudit mig att säga vilket ärende och vilka åtgärder det gäller. Jag har gett mina män besked om var vi skall mötas.

3Har du fem bröd, så låt mig få dem eller vad som annars finns till hands.«

4Prästen svarade: »Något vanligt bröd har jag inte, bara heligt bröd, om nu dina män har avhållit sig från kvinnor.« —

5»Ja«, försäkrade David, »kvinnor har varit förbjudna för oss, som alltid när jag har dragit i fält. Och om manskapets utrustning är helgad redan i vanliga fall, så är den ännu mer helgad i dag.«

6Då gav prästen honom av det heliga, eftersom det inte fanns något annat bröd än skådebröden som hade legat inför Herren men ersatts med färskt bröd. —

7Den dagen var en av Sauls tjänare kvar i templet, Doeg från Edom, den främste bland Sauls herdar. —

8David frågade nu Achimelek om han hade något spjut eller svärd till hands: »Det var så bråttom med kungens ärende att jag inte fick med mig vare sig svärd eller något annat.«

9Prästen svarade: »Svärdet som Goljat hade, filistén du dräpte i Terebintdalen, ligger bakom efoden, insvept i en mantel. Det kan du ta, om du vill; något annat finns här inte.« David svarade: »Det har inte sin like. Ge mig det!«

10Samma dag flydde David vidare undan Saul och kom till Akish, kungen i Gat.

11Akishs tjänare frågade sin herre: »Är inte det där David, landets kung? Var det inte honom de hyllade, när de dansade och sjöng: Saul har slagit tusen, David tio tusen.«

12David fäste sig vid deras ord och började bli rädd för Akish, kungen i Gat.

13När folk såg på spelade han vansinnig, och när de tog hand om honom var han som förryckt, bankade på dörrarna i stadsporten och dreglade i skägget.

14Då sade Akish till sina tjänare: »Ni ser väl att karlen är galen. Varför har ni skickat på mig honom?

15Har jag så ont om dårar att ni måste ta hit den där för att plåga mig med sina galenskaper? En sådan får inte komma in i mitt hus.«

← Chapter 20 Jump to: Chapter 22 →