bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (B2000) (Bibel 2000)
/
Job 10
Job 10
Swedish (B2000) (Bibel 2000)
← Chapter 9
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 11 →
1
Jag äcklas av livet. Jag kan inte hålla tillbaka min klagan, jag vill ge ord åt min bitterhet.
2
Jag säger till Gud: Döm mig inte skyldig, låt mig veta varför du söker sak med mig.
3
Vad har du för glädje av att förtrycka, att förkasta den du själv har skapat, medan ditt ljus lyser över de gudlösa?
4
Har du en människas ögon, ser du som dödliga ser?
5
Är din livstid en människas, dina år en mans,
6
eftersom du söker fel hos mig, letar efter mina synder,
7
fastän du vet att jag är oskyldig? Det finns ingen räddning undan dig.
8
Du som skapat mig med dina egna händer, du störtar mig nu i fördärvet.
9
Tänk på hur du formade mig som lera, nu låter du mig bli till jord igen.
10
Du hällde ut mig som mjölk och lät mig stelna som ost.
11
Du klädde mig i hud och kött, vävde mig samman med ben och senor.
12
Du gav mig livet, du visade mig godhet, din omsorg bevarade mig vid liv.
13
Men vad du hade i sinnet var detta, jag vet vilka planer du hyste:
14
att vakta på om jag syndade och aldrig fria mig från min skuld.
15
Om jag är skyldig — ve mig! Och är jag oskyldig går jag ändå inte fri utan mättas av skam och elände.
16
Om jag står på mig jagar du mig lik ett lejon, jag får åter känna på hur underbart du handlar.
17
Du skaffar ständigt nya vittnen mot mig och eggar upp dig mot mig mer och mer. Plåga och åter plåga blir min lott.
18
Varför lät du mig lämna moderlivet? Jag borde ha fått dö innan någon sett mig.
19
Då hade det varit som om jag aldrig funnits, jag hade burits från modersskötet till graven.
20
Flyktiga är mina livsdagar, låt mig vara, unna mig en flyktig glädje,
21
innan jag går för att aldrig komma åter, bort till ett land av djupaste mörker,
22
landet där natt och kaos härskar, där ljuset är ogenomträngligt mörker.
← Chapter 9
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 11 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42