Mark 14 — Swedish (B2000) (Bibel 2000)

1Det var två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att kunna gripa honom med list och döda honom.

2De sade: »Inte under själva helgen, för då kan det bli oro bland folket.«

3Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud.

4Några blev förargade och sade till varandra: »Vilket slöseri med balsam.

5För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.« Och de grälade på henne.

6Men Jesus sade: »Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig.

7De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid.

8Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen.

9Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.«

10Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom.

11De blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

12Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: »Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?«

13Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: »Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom,

14och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?

15Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss.«

16Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

17På kvällen kom han dit med de tolv.

18Medan de låg till bords och åt sade Jesus: »Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.«

19Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: »Det är väl inte jag?«

20Han svarade: »Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig.

21Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.«

22Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: »Ta detta, det är min kropp.«

23Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.

24Han sade: »Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.

25Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.«

26När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.

27Där sade Jesus till dem: »Ni skall alla komma på fall, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren skall skingras.

28Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.«

29Då svarade Petrus: »Även om alla andra kommer på fall, så skall inte jag göra det!«

30Jesus sade: »Sannerligen, redan i natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger ha förnekat mig.«

31Men Petrus försäkrade: »Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.« Och detsamma sade alla de andra.

32Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: »Sitt kvar här, medan jag ber.«

33Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom,

34och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka.«

35Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt.

36Han sade: »Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.«

37När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus: »Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme?

38Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.«

39Så gick han bort igen och bad med samma ord.

40När han kom tillbaka fann han igen att de sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara.

41För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: »Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer.

42Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.«

43Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.

44Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!«

45När han nu kom dit gick han genast fram till Jesus. »Rabbi«, sade han och kysste honom.

46Då grep de Jesus och höll fast honom.

47Men en av dem som stod där drog sitt svärd, slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.

48Då sade Jesus till dem: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig.

49Var dag har jag varit med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men skriftens ord skulle gå i uppfyllelse.«

50Alla övergav honom och flydde.

51En ung man som bara hade ett linneskynke på sig ville följa med Jesus. Honom tog de fast,

52men han lämnade skynket kvar och sprang sin väg naken.

53De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.

54Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård, och där satt han sedan bland tjänarna och värmde sig vid elden.

55Översteprästerna och hela rådet sökte få fram vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de lyckades inte.

56Många vittnade falskt mot honom, och deras vittnesmål stämde inte överens.

57Några kom med det falska vittnesmålet att de hade hört honom säga:

58»Jag skall riva ner detta tempel som är byggt av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand.«

59Men inte heller nu stämde vittnesmålen överens.

60Då reste sig översteprästen från sin plats och frågade Jesus: »Skall du inte svara på deras beskyllningar?«

61Men han teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: »Är du Messias, den Välsignades son?«

62Jesus svarade: »Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.«

63Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad skall vi nu med vittnen till?

64Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?« Alla fann att han förtjänade döden.

65Och några började spotta på honom, de band för ögonen på honom och slog honom och sade: »Visa att du är profet!« Och vakterna gav honom örfilar.

66Petrus var nere på gården. Då kom en av översteprästens tjänsteflickor,

67och när hon fick syn på honom där han satt och värmde sig såg hon på honom och sade: »Du var också med Jesus, han från Nasaret.«

68Men Petrus förnekade detta: »Jag förstår inte alls vad du menar.« Och han gick ut på den yttre gården.

69När flickan fick se honom där sade hon återigen till dem som stod i närheten: »Han är en av dem!«

70Petrus förnekade det på nytt. Strax efteråt sade de som stod där till Petrus: »Visst är du en av dem, du är ju från Galileen.«

71Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den där mannen som ni talar om!«

72I samma ögonblick gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg detta som Jesus hade sagt till honom: »Innan tuppen har galt två gånger skall du tre gånger ha förnekat mig.« Och han brast i gråt.