Ecclesiastes 6

Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015

← Chapter 5 Jump to: Chapter 7 →

1Jag har sett ett annat ont fenomen under solen, och det vilar tungt på människan:

2Det är när Gud ger någon rikedom, ägodelar och ära, så att han inte saknar något han önskar, men att Gud sedan inte låter honom njuta av det, utan det får en främling göra. Detta är meningslöst, bedrövligt och ont.

3Om en man har hundra barn och får leva riktigt länge, men hur länge han än lever ändå inte kan njuta av det goda och inte ens får någon begravning, då säger jag att ett dödfött foster är lyckligare än den mannen.

4Meningslös var dess existens, det har gått in i mörkret och i mörkret höljs också dess namn.

5Även om det aldrig fått sett solen eller vetat om någonting, så har det mer ro än en sådan man.

6Och även om han lever tusen år två gånger om, men inte förmår glädjas över allt det goda han fått, så går väl alla slutligen till en och samma plats?

7All den möda som människan gör sig är för hennes levebröd, och ändå blir hennes hunger aldrig tillfredsställd.

8Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad har den fattige för nytta av att veta hur man ska hantera livet?

9Vad ögonen ser är bättre än det man trånar efter. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

10Allt som finns har redan sitt namn, och det är känt vad människan är. Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare än hon.

11Ju fler ord, desto mer meningslöst — och till vilken nytta?

← Chapter 5 Jump to: Chapter 7 →