Isaiah 1

Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015

Jump to: Chapter 2 →

1Detta är de syner som Jesaja, Amos son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.

2Hör, himlar, och lyssna, jord, för HERREN talar. ”Barn som jag har fostrat och vårdat har vänt sig emot mig.

3Oxen känner sin ägare och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår inte.”

4Ve detta syndiga folk, tyngt av skuld, de gudlösas avkomma, dessa vanartiga barn. De har övergett HERREN, föraktat Israels Helige och vänt honom ryggen.

5Har ni inte blivit tillräckligt slagna, när ni fortsätter med ert trots? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat försvagat.

6Från foten till huvudet finns det ingenting helt, bara blåmärken, ärr och infekterade sår, som inte är urkramade, som är utan förband, som inte är behandlade med olja.

7Ert land ligger i ruiner, och era städer är nerbrända. Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar. Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart.

8Dotter Sion har lämnats som en hydda i en vingård eller ett vaktskjul på gurkfältet, som en belägrad stad.

9Om härskarornas HERRE inte hade lämnat en liten rest av oss, hade vi blivit som Sodom och skulle likna Gomorra.

10Lyssna till HERRENS ord, ni Sodoms furstar, hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!

11”Vad angår mig alla era slaktoffer? säger HERREN. Jag har fått nog av brännoffer av baggar och av det feta från gödda djur. Jag har ingen glädje av blodet från tjurar, lamm och getter.

12Vem har begärt av er, att ni ska klampa in så här över mina förgårdar, när ni kommer inför mig?

13Sluta att komma med era meningslösa offer, offerröken är avskyvärd för mig. Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider — jag står inte ut med era sammankomster! De är besudlade med orätt.

14Jag hatar era nymånadsfester och högtider, de har blivit en börda för mig, och jag orkar inte bära den.

15När ni sträcker upp era händer döljer jag min blick. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte. Era händer är täckta med blod.

16Tvätta er, bli rena! Låt mig slippa se era onda gärningar, sluta upp med er ondska!

17Lär er att göra det goda, sök rättvisa. Uppmuntra den förtryckte, ställ upp för faderlösa, och för änkans talan.

18Kom och låt oss göra upp med varandra!” säger HERREN. ”Även om era synder är blodröda ska de bli vita som snö, även om de är purpurröda ska de bli vita som ull.

19Om ni är villiga att lyda mig, ska ni få äta av landets goda.

20Men om ni vägrar och är upproriska, kommer ni att förgöras med svärd.” HERREN har talat.

21Se, hur den trogna staden blivit en hora! Den var full av rätt, och rättfärdighet bodde därinne, men nu bor där bara mördare.

22Ditt silver har blivit slagg, ditt vin är utspätt med vatten.

23Dina ledare är upprorsmakare och vänner med tjuvar. Allesammans tar de mutor och jagar efter vinning. De bryr sig inte om att försvara den faderlöse, och änkors sak tar de sig inte an.

24Därför säger Herren, härskarornas HERRE, Israels mäktige: ”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender, och min hämnd ska drabba mina motståndare.

25Jag ska vända min hand mot dig, smälta bort ditt slagg som med lut och avlägsna all din orenhet.

26Sedan ska jag ge dig domare, sådana som du en gång hade, och rådgivare som de du hade förr. Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’ och ’den trogna staden.’ ”

27Genom rätt ska Sion räddas, genom rättfärdighet de som vänder åter.

28Men överträdarna och syndarna ska gå under, de som överger HERREN ska förgås.

29”Då ska ni få skämmas över de ekar som var er lust och vanhedras för de lundar som ni har utvalt.

30Ni ska bli som en terebint med vissnade löv, som en lund utan vatten.

31Den mäktige ska bli som fnöske och hans ogärningar som en gnista. Tillsammans ska de brinna upp i en eld som ingen kan släcka.”

Jump to: Chapter 2 →