1 Corinthians 13

Swedish Folk 1998 (Svenska Folkbibeln)

← Chapter 12 Jump to: Chapter 14 →

1Om jag taladebåde människorsoch änglars språkmen inte hade kärlek,vore jag endasten ljudande malmeller en skrällande cymbal.

2Och om jag ägdeprofetisk gåvaoch kände alla hemligheteroch hade all kunskap,och om jag hade all troså att jag kunde flytta bergmen inte hade kärlek,så vore jag ingenting.

3Och om jag delade utallt vad jag ägdeoch om jag offrade min kropptill att brännas, men inte hade kärlek,så skulle jag ingenting vinna.

4Kärleken är tålig och mild,kärleken avundas inte,den skryter inte,den är inte uppblåst,

5den uppför sig inte illa,den söker inte sitt,den brusar inte upp,den tillräknar inte det onda.

6Den gläder sig inteöver orättfärdighetenmen har sin glädje i sanningen.

7Den fördrar allting,den tror allting,den hoppas allting,den uthärdar allting.

8Kärleken upphör aldrig.Men profetiorna skall upphöraoch tungomålstalen skall tystnaoch kunskapen skall förgå.

9Ty vi förstår till en deloch profeterar till en del,

10men när det fullkomligakommer, skall det förgåsom är till en del.

11När jag var barn,talade jag som ett barn,tänkte jag som ett barn,och förstod jag som ett barn.Men sedan jag blivit man,har jag lagt bort det barnsliga.

12Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi seansikte mot ansikte.Nu förstår jag endast till en del,men då skall jag känna fullkomligt,liksom jag själv har blivitfullkomligt känd.

13Nu består tron, hoppet ochkärleken, dessa tre,men störst av dem är kärleken.

← Chapter 12 Jump to: Chapter 14 →