2 Chronicles 34

Swedish Folk 1998 (Svenska Folkbibeln)

← Chapter 33 Jump to: Chapter 35 →

1Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem.

2Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

3I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var ung, började Josia söka sin fader Davids Gud, och i det tolfte året började han rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och aserorna och från de utskurna och gjutna avgudabilderna.

4Baalsaltarna bröts ner inför honom, solstoderna som stod på dem högg han ner, och aserorna och de utskurna och gjutna avgudabilderna slog han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på de mäns gravar som hade offrat åt dem.

5Och prästernas ben brände han upp på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem.

6I Manasse, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen.

7Och sedan han hade brutit ner altarna, krossat aserorna och avgudabilderna till stoft och huggit ner alla solstoder i hela Israels land återvände han till Jerusalem.

8I sitt artonde regeringsår, medan han höll på att rena landet och templet, sände kung Josia i väg Safan, Asaljas son, och Maaseja, stadens ledare, och kanslern Joa, Joahas son, för att sätta i stånd Herrens, sin Guds, hus.

9De gick till översteprästen Hilkia och lämnade de pengar som hade förts in till Guds hus och som de leviter som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare.

10De överlämnade dem till de män som tjänstgjorde som tillsyningsmän i Herrens hus. Dessa gav sedan pengarna till de arbetare som var sysselsatta vid Herrens hus med att reparera byggnaden och sätta den i stånd.

11Timmermännen och byggnadsarbetarna fick pengarna för att köpa in huggen sten samt trävirke till stockar, som skulle användas för att timra upp de hus som Juda kungar hade förstört.

12Männen utförde sitt arbete med plikttrohet. Tillsyningsmän över dem och arbetsledare var Jahat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Mesullam av kehatiternas släkt. Alla dessa leviter var skickliga musiker.

13De hade också tillsynen över bärarna och över dem som arbetade vid de olika göromålen. Några av leviterna var också skrivare, tillsyningsmän och dörrvaktare.

14När de tog ut pengarna som hade flutit in till Herrens hus, fann prästen Hilkia Herrens lagbok, som hade blivit given genom Mose.

15Då sade Hilkia till skrivaren Safan: "Jag har funnit lagboken i Herrens hus." Hilkia gav boken åt Safan.

16Safan bar boken till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: "Dina tjänare har gjort allt som de har fått i uppdrag att göra.

17De har tömt ut de pengar som fanns i Herrens hus och har överlämnat dem åt tillsyningsmännen och åt arbetarna."

18Skrivaren Safan sade också till kungen: "Prästen Hilkia har gett mig en bok." Och Safan läste ur den inför kungen.

19När kungen hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.

20Och kungen befallde Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och skrivaren Safan och Asaja, kungens tjänare och sade:

21"Gå och fråga Herren för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som man nu har funnit. Ty Herrens vrede är stor, och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens ord och inte har gjort allt som är föreskrivet i denna bok."

22Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda.

23Då svarade hon dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig:

24Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här skall jag låta olycka komma, alla de förbannelser som är skrivna i den bok som man har läst för Juda kung.

25De har övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, därför skall min vrede utgjutas över denna plats och skall inte utsläckas.

26Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, till honom skall ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört:

27Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig, säger Herren.

28Jag skall samla dig till dina fäder, och du skall samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon skall slippa se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och över dem som bor här." Och de vände tillbaka till kungen med detta svar.

29Då sände kungen bud och kallade samman alla de äldste i Juda och Jerusalem.

30Och kungen gick upp i Herrens hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna, ja, med allt folket från den störste till den minste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus.

31Och kungen trädde fram på sin plats och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok.

32Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund.

33Josia avlägsnade alla avgudar i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns i Israel att tjäna Herren, sin Gud. Och så länge han levde vek de inte av från Herren, sina fäders Gud.

← Chapter 33 Jump to: Chapter 35 →