Exodus 15

Swedish Folk 1998 (Svenska Folkbibeln)

← Chapter 14 Jump to: Chapter 16 →

1Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren:"Jag vill lovsjunga Herren,ty högt är han upphöjd.Häst och ryttare störtade han i havet.

2Herren är min starkhet och min lovsång,han blev min frälsning.Han är min Gud, jag vill prisa honom,min faders Gud, jag vill upphöja honom.

3Herren är en stridsman,Herren är hans namn.

4Faraos vagnar och här kastade han i havet,hans utvalda krigsmän dränktes i Röda havet.

5Djupen övertäckte dem,de sjönk till botten som sten.

6Din högra hand, Herre, härlig i sin kraft,din högra hand, Herre, krossade fienden.

7I din stora höghet slog du ner dina motståndare,du släppte loss din vrede,den förtärde dem som strå.

8För en fnysning från din näsa dämdes vattnen upp,böljorna reste sig som en mur,vattenströmmarna stelnade i havets djup.

9Fienden sade: Jag skall förfölja dem,jag skall hinna upp dem,jag skall utskifta byte,släcka min hämnd på dem.Jag skall dra mitt svärd,min hand skall förgöra dem.

10Du andades på dem och havet övertäckte dem,de sjönk som bly i de väldiga vattnen.

11Vem är som du bland gudarna, Herre?Vem är som du, härlig i helighet,värdig förundran under lovsång,du som gör under.

12Du räckte ut din högra hand,och jorden uppslukade dem.

13Du ledde med din nåd det folk som du återlöst,du förde dem med din makt till din heliga boning.

14Folken hörde det och darrade,ångest grep Filisteens inbyggare.

15Då förskräcktes Edoms furstar,Moabs hövdingar bävade,alla Kanaans inbyggare smälte av ångest.

16Över dem föll skräck och fruktan.Inför din mäktiga arm stod de som förstenade,till dess ditt folk hade dragit förbi, Herre,till dess det hade dragit förbi,det folk som du hade köpt.

17Du för dem in och planterar dempå din arvedels berg,på den plats, Herre,som du har gjort till din boning,i den helgedom, Herre, som dina händer berett.

18Herren skall regera alltid och för evigt."

19När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark.

20Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

21Mirjam sjöng för dem:"Lovsjung Herren, ty högt är han upphöjd.Häst och ryttare störtade han i havet."

22Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten.

23Sedan kom de till Mara, men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara.

24Då knotade folket mot Mose och sade: "Vad skall vi dricka?"

25Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov.

26Han sade: "Om du hör Herrens, din Guds, röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är Herren, din läkare.

27Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.

← Chapter 14 Jump to: Chapter 16 →