bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish Folk 1998 (Svenska Folkbibeln)
/
Job 3
Job 3
Swedish Folk 1998 (Svenska Folkbibeln)
← Chapter 2
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 4 →
1
Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag.
2
Han sade:
3
Må den dag då jag föddes bli utplånad,och den natt som sade: "En pojke är avlad."
4
Må den dagen vändas i mörker,må Gud i höjden inte fråga efter denoch inget dagsljus lysa över den.
5
Må mörkret och dödsskuggan återkräva denoch molnen sänka sig ner över den.Må mörker förskräcka den under dagen.
6
Den natten må gripas av tjockaste mörker.Den må ej fröjdas bland årets dagareller finna rum inom månadernas krets.
7
Ja, den natten må bli ofruktsam,jubel må ej höras under den.
8
Må de som besvärjer dagar förbanna den,de som förmår mana framLeviatan.
9
Må dess stjärnor förmörkas innan dagen gryr,må den förgäves vänta efter ljus,må den aldrig få se morgonrodnadens strålar.
10
Ty den stängde ej dörrarna till min moders livoch lät ej olyckan förbli dold för mina ögon.
11
Varför fick jag inte dö vid födelsen,förgås när jag kom ut ur min moders liv?
12
Varför fanns knän som tog emot mig,varför bröst där jag fick di?
13
Jag hade då legat i ro,jag hade då sovit och vilat
14
tillsammans med kungar och rådsherrar på jorden,som byggde åt sig palatslika gravar,
15
eller med furstar som ägde guldoch fyllde sina hus med silver.
16
Eller varför blev jag inte nergrävd som ett dödfött foster,som ett barn som aldrig såg ljuset?
17
Där rasar inte de ogudaktiga längre,där vilar de som uttömt sin kraft.
18
Där har alla fångar fått ro,de hör ej någon slavdrivares röst.
19
Små och stora är där lika,och slaven är fri från sin herre.
20
Varför ges ljus åt den olyckligeoch liv åt plågade själar,
21
som längtar efter döden, utan att den kommer,och söker efter den mer än efter någon skatt,
22
som gläds, ja, jublar och fröjdar sig,när de finner sin grav?
23
Varför ges liv åt en man vars väg är dold,åt en man instängd av Gud?
24
Suckan har blivit mitt dagliga bröd,och som vatten strömmar mina klagorop.
25
Ty det som förskräckte mig drabbar mig,vad jag fasade för kommer över mig.
26
Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila,ångest kommer över mig.
← Chapter 2
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 4 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42