Luke 24

Swedish Folk 1998 (Svenska Folkbibeln)

← Chapter 23 Jump to:

1På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning.

2De fann att stenen var bortrullad från graven

3och gick in men fann inte Herren Jesu kropp.

4När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem.

5Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda?

6Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen.

7Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen."

8Då kom de ihåg hans ord.

9Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.

10Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna.

11Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem.

12Men Petrus steg upp och sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt.

13Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem.

14Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt.

15När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem.

16Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom.

17Han frågade dem: "Vad är det ni samtalar om?" Då stannade de och såg bedrövade ut.

18Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?"

19Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket.

20Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa.

21Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde.

22Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven

23men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde.

24Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte."

25Han sade till dem: "Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt.

26Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?"

27Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

28När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare.

29Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem.

30Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem.

31Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.

32Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?"

33De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade,

34och dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon."

35Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.

36Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."

37Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande.

38Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan?

39Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har."

40När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.

41Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: "Har ni något att äta här?"

42Då räckte de honom en bit stekt fisk,

43som han tog och åt inför deras ögon.

44Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna."

45Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna.

46Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

47och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.

48Ni är själva vittnen om detta.

49Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden."

50Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.

51Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen.

52De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje.

53Och de var alltid i templet och prisade Gud.

← Chapter 23 Jump to: