Micah 7

Swedish Folk 1998 (Svenska Folkbibeln)

← Chapter 6 Jump to:

1Ve mig!Det är med migsom när frukten är insamlad om sommaren,som när efterskörden efter vinbärgningen är slut.Ingen druvklase mer finns att äta,inget tidigt fikon som jag har längtat efter.

2De fromma är försvunna från jorden,ingen bland människorna är ärlig.Alla ligger de på lur efter blod,var och en vill fånga den andre i sitt nät.

3Deras händer är skickliga att göra det onda.Fursten begär gåvoroch domaren mutor.Den mäktige kräver öppet vad han har begär till.Så gör de gemensam sak.

4Den bäste bland dem är som ett törnsnår,den ärligaste värre än en törnhäck.Det kommer en dag för dina väktare,din räkenskapsdag.Då grips de av förvirring.

5Tro inte på någon vän,lita inte på någon förtrogen.För henne som vilar i din famnmåste du vakta din muns dörrar.

6Ty sonen föraktar sin far,dottern trotsar sin mor,sonhustrun sin svärmor,och var och en har sin egen familj till fiender.

7Men jag, jag skall skåda efter Herren,jag skall hoppas på min frälsnings Gud.Min Gud skall höra mig.

8Gläd dig inte över mig, du min fiende.Om jag har fallit, skall jag resa mig igen.Om jag sitter i mörkret,är Herren mitt ljus.

9Eftersom jag har syndat mot Herrenskall jag bära hans vrede,till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt.Han skall föra mig ut i ljuset,och jag skall se hans rättfärdighet.

10Min fiende skall se detoch täckas av skam,han som sade till mig:"Var är nu Herren, din Gud?"Mina ögon skall se på honom,hur han trampas ner som smuts på gatan.

11En dag skall dina murar byggas upp.På den dagen skall dina gränser vidgas.

12På den dagen skall man komma till digfrån Assur och från Egyptens städer,från Egypten och ända till floden,från hav till hav och från berg till berg.

13Men jorden skall bli en ödemarkför sina invånares skull.Det blir frukten av deras gärningar.

14Vakta med din stav ditt folk,din arvedels hjord,som bor avskild i skogen,mitt i ett fruktbart land.Låt den gå i bet i Basan och i Gileadsom under forna dagar.

15Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land,skall jag låta dem se underbara ting.

16Hednafolken skall se det och komma på skam,med all sin makt.De skall lägga handen på munnen,deras öron skall bli döva.

17De skall slicka stoftet som ormar,likt markens kräldjur.Med bävan skall de överge sina hålor,skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud.För dig skall de frukta.

18Vem är en Gud som du,som förlåter missgärningoch inte tillräknar överträdelseför kvarlevan av sin arvedel.Han håller inte fast vid sin vrede för evigt,ty han har behag till nåd.

19Han skall åter förbarma sig över ossoch trampa på våra missgärningar.Du skall kasta alla deras synder i havets djup.

20Du skall bevisa trofasthet mot Jakoboch nåd mot Abraham,så som du med ed lovade våra fäderi forntidens dagar.

← Chapter 6 Jump to: