Revelation 5

Swedish Folk 1998 (Svenska Folkbibeln)

← Chapter 4 Jump to: Chapter 6 →

1Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift både på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill.

2Och jag såg en väldig ängel som ropade med hög röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?"

3Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den.

4Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den.

5Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."

6Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon - de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden.

7Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.

8Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.

9Och de sjöng en ny sång:"Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,ty du har blivit slaktad, och med ditt blodhar du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk,folk och folkslag.

10Du har gjort dem till ett konungadöme,till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden."

11Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt omkring tronen och väsendena och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen.

12Och de sade med hög röst:"Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emotmakten, rikedomen och visheten, kraften och äran,härligheten och tacksägelsen."

13Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga:"Honom som sitter på tronen, honom och Lammet,tillhör tacksägelsen och priset, äran och makteni evigheternas evigheter."

14Och de fyra väsendena sade: "Amen". Och de äldste föll ner och tillbad.

← Chapter 4 Jump to: Chapter 6 →