Romans 2

Swedish Folk 1998 (Svenska Folkbibeln)

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →

1Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt.

2Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så.

3Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt?

4Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse?

5Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

6Han skall ge var och en efter hans gärningar:

7evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,

8men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten.

9Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken,

10men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken,

11ty Gud är inte partisk.

12Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.

13Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga.

14Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen.

15De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

16Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

17Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud.

18Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen.

19Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker,

20en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen.

21Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte skall stjäla, du stjäl.

22Du som säger att man inte skall begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen.

23Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen.

24Ty Skriften säger:För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.

25Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren.

26Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren?

27En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen, du som har lagens bokstav och omskärelsen.

28Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen.

29Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →