Luke 22 — Swedish (New Living Bible) (NLB) 2004 (Nya Levande Bibeln)

1Nu närmade sig påskhögtiden.

2Och översteprästerna och laglärarna sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. Men de ville döda honom i hemlighet, eftersom de var rädda för folkets reaktion.

3Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av Jesus tolv närmaste efterföljare.

4Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna överlämna Jesus åt dem.

5De blev mycket glada och erbjöd honom en summa pengar,

6som han genast accepterade. Och från den stunden sökte han efter ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus.

7Så kom den första dagen i påskhögtiden, den dag när påsklammet skulle slaktas.

8Då skickade Jesus iväg sina båda efterföljare Petrus och Johannes och sa: "Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans."

9"Var vill du att vi ska göra det?" frågade de.

10Han svarade: "När ni kommer in i Jerusalem, stöter ni genast på en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i

11och säg till mannen som äger huset: 'Vår Mästare undrar var salen är, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.'

12Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning måltiden där."

13Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.

14När det sedan var dags att äta påskmåltiden, slog sig Jesus och hans tolv sändebud ner vid bordet.

15Och han sa till dem: "Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.

16För jag säger er nu att jag inteinte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds nya värld. "

17Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: "Ta det här och dela det mellan er.

18Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän Gud regerar i sin nya värld. "

19Efter det tog han ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: "Detta är min kropp som ska offras för er. Fira denna måltid till minne av mitt lidande och min död."

20Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren med vinet och sa: "Denna bägare är det nya förbundet mellan Gud och människor - ett förbund som ingås genom att mitt blod offras för er.

21Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig, trots att han äter tillsammans med mig.

22För jag, Människosonen, måste dö. Det är en del av Guds plan. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig!"

23Då började hans efterföljare fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant.

24Efter en stund gick hans efterföljare istället över till att diskutera vem av dem som kunde anses vara mest betydelsefull.

25Då sa Jesus till dem: "I den här världen uppträder kungar och makthavare som tyranner, och vill ändå hyllas som 'folkets beskyddare'!

26Men så får det inte vara bland er. Den av er som vill vara mest betydelsefull ska vara lägst av alla, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare.

27I den här världen räknas den som äter vid bordet som större än den som tjänar vid bordet. Men följ mitt exempel. Jag är här hos er som en tjänare.

28Men en dag ska ni som har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar, få samma kungliga makt av mig som jag har fått av min Far i himlen.

30Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i min nya värld, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

31Simon, min vän, Satan har begärt att få pröva er, för att se om er tro är äkta.

32Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du har ångrat dig och vänt om till mig igen, styrk då tron hos dina bröder."

33Simon Petrus svarade: "Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig."

34Men Jesus sa: "Petrus, jag säger dig, att innan tuppen hinner gala imorgon bitti, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig."

35Sedan frågade Jesus dem: "När jag sände ut er, och ni varken hade pengar, packning eller extra kläder med er, saknade ni något då?" "Nej, ingenting", svarade de.

36"Men nu", sa han, "ska ni ta med er både pengar och packning. Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett.

37För jag försäkrar er, att de här orden i Skriften ska bli verklighet genom det som händer mig: 'Han räknades som en brottsling'. Ja, allt som Gud har förutsagt om mig ska nu slutföras."

38"Herre", svarade de, "vi har två svärd." "Det räcker", sa Jesus.

39Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina efterföljare och gick som vanligt till Olivberget.

40Där sa han till dem: "Be till er Far i himlen så att frestelserna inte segrar över er."

41Själv gick han en liten bit längre bort och föll på knä och bad:

42"Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill."

43Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft.

44Men hans ångest blev allt större, och han bad så intensivt, att hans svett föll som blodsdroppar till marken.

45Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina efterföljare och såg att de hade somnat, utmattade av sorg.

46Då sa han till dem: "Hur kan ni sova nu! Res er upp och be att frestelserna inte segrar över er."

47Medan Jesus fortfarande talade kom en stor folkhop dit ledd av Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss.

48Men Jesus sa: "Judas, hur kan du förråda mig, Människosonen, med en kyss?"

49När Jesus andra efterföljare förstod vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi försvara oss? Vi har ju våra svärd!"

50Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.

51Men Jesus sa: "Inget mer våld!" Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.

52Sedan vände sig Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom, och sa: "Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig?

53Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Dag efter dag var jag tillsammans med er där utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkrets makter fritt spelrum."

54Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.

55Inne på gården gjorde folket upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.

56En tjänsteflicka la då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: "Den där mannen var också tillsammans med Jesus!"

57Men Petrus protesterade och sa: "Nej, jag känner inte den mannen."

58Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: "Du är också en av dem!" "Nej, det är jag inte", svarade Petrus.

59Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: "Jag är säker på att den där karln är en av Jesus efterföljare, han är ju från Galileen."

60Men Petrus sa: "Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar." Och just när han sa det gol tuppen.

61I samma stund vände sig Herren Jesus om och såg på Petrus, och då plötsligt kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal imorgon bitti ska du förneka mig tre gånger."

62Och han gick ut från gården och grät förtvivlat.

63De män som bevakade Jesus började nu håna honom. De band för hans ögon och slog honom och sa: "Visa att du är profet! Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig."

65Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.

66Tidigt nästa morgon samlades det judiska rådet, det vill säga folkets ledare och översteprästerna och laglärarna. Och man lät hämta Jesus och ställde honom inför detta råd.

67Han svarade: "Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig,

68och om jag börjar fråga er om något så kommer ni inte att svara.

69Men från och med nu kommer jag, Människosonen, att sitta på Guds högra sida och regera tillsammans med honom som har all makt. "

70Upprörda ropade de då allihop: "Påstår du alltså att du är Guds Son?" Men Jesus svarade: "Det är ni själva som kallar mig det."

71Då ropade de igen: "Vi behöver inga flera vittnen. Nu har vi hört honom säga det själv."