1 Chronicles 21

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 20 Jump to: Chapter 22 →

1Satan ställde sig upp mot Israel. Han eggade David att räkna Israel.

2Så David sa till Joab och till krigsfolkets befälhavare: ”Gå och räkna Israel från Beer-Sheba till Dan. Ge mig besked så att jag får veta deras antal.”

3Joab svarade: ”Må Herren föröka sitt krigsfolk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Så varför vill min herre göra detta? Varför dra skuld över Israel?”

4Men kungens ord stod fast mot Joab. Så Joab gav sig av och reste omkring i hela Israel och återvände sedan till Jerusalem.

5Och Joab informerade David om antalet krigsfolk: I Israel fanns 1 100 000 svärdbeväpnade krigsmän. I Juda fanns 470 000 svärdbeväpnade krigsmän.

6Men Joab hade inte inkluderat Levi och Benjamin i räkningen, för Joab tyckte kungens befallning var hemsk.

7Det som hade hänt var ont i Guds ögon, så han straffade Israel.

8Då sa David till Gud: ”Jag har syndat svårt genom min handling. Men förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat vansinnigt.”

9Och Herren talade till Gad, Davids siare:

10”Gå och säg till David: Så säger Herren: Jag ger dig tre val. Välj ett, och det ska jag göra mot dig.”

11Så Gad kom till David och berättade för honom och sa: ”Så säger Herren: Välj!

12Antingen svält i tre år. Eller tre månaders förödelse av dina fiender utan att undkomma deras svärd. Eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar medan Herrens ängel fördärvar i hela Israel. Bestäm vilket svar jag ska ge honom som sänt mig.”

13David svarade Gad: ”Det här känns fruktansvärt. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människohand vill jag inte falla.”

14Herren sände då pest i Israel så att sjuttiotusen israeliter dog.

15Gud sände en ängel mot Jerusalem för att fördärva det. Men när Herren såg ängeln fördärva sörjde han över ofärden. Han sa till ängeln som fördärvade: ”Stopp! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats.

16David lyfte blicken och såg Herrens ängel stå mellan himmel och jord med draget svärd i handen. Det var riktat mot Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten.

17David sa till Gud: ”Det var ju jag som befallde att folket skulle räknas. Det är jag som syndat och handlat ont. Men vad har dessa får gjort? Jahve min Gud, låt din hand drabba mig och min fars hus. Men låt inte plåga drabba ditt folk!”

18Herrens ängel befallde Gad att säga till David att gå och resa ett altare åt Herren på jebusiten Ornans tröskplats.

19Så David gick upp dit så som Gad hade sagt i Jahves namn.

20Ornan vände sig om och fick se ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig, men Ornan fortsatte att tröska vete.

21När David kom till Ornan såg han upp och fick syn på David. Han lämnade tröskplatsen och föll ner för David med ansiktet mot marken.

22David sa till Ornan: ”Ge mig tröskplatsen. Jag vill där bygga ett altare åt Herren. Låt mig få den mot full betalning, så att plågan upphör bland folket.”

23Då svarade Ornan: ”Ta den! Min herre kungen får göra vad han tycker är bäst. Här är oxar till brännoffer, tröskvagnar till ved och vete till matoffer. Jag ger dig allt.”

24Men kung David svarade Ornan: ”Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte frambära åt Herren det som är ditt och offra brännoffer utan kostnad.”

25David gav Ornan sju kilo guld i full vikt för platsen.

26Och David byggde där ett altare åt Herren och frambar brännoffer och fredsoffer. Han ropade till Herren, som svarade honom med eld från himlen på brännofferaltaret.

27Sedan talade Herren till ängeln, som stack tillbaka sitt svärd i skidan.

28I den stund när David såg att Herren hade bönhört honom på jebusiten Ornans tröskplats, offrade han där.

29Herrens tälthelgedom, som Mose hade gjort i öknen, och brännofferaltaret stod vid den tiden på offerhöjden i Gibeon.

30Men David vågade inte gå dit in för att söka Gud eftersom han var rädd för svärdet som Herrens ängel bar.

← Chapter 20 Jump to: Chapter 22 →