1 Corinthians 13

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 12 Jump to: Chapter 14 →

1Om jag talar människors och änglars tungotal, men saknar kärlek, är jag bara dånande malm eller skrällande cymbal.

2Om jag har profetisk gåva och förstår alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.

3Om jag skänker allt jag äger, och om jag offrar min kropp för egen berömmelse, men saknar kärlek, vinner jag ingenting.

4Kärleken är tålmodig och vänlig, kärleken avundas inte, kärleken skryter inte, den är inte högfärdig,

5den är inte ohövlig, den är inte självisk, den är inte aggressiv, den är inte långsint,

6den gläds inte över orättfärdigheten, men gläds med sanningen.

7Kärleken överskyler allt, den tror allt, den hoppas allt, den uthärdar allt.

8Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska få ett slut och tungotalen ska tystna och kunskapen ska få ett slut.

9För vårt vetande har gränser och profeterandet har gränser.

10Men när det fullkomliga kommer ska det som har gränser få ett slut.

11När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Då jag blev man, lade jag bakom mig det barnsliga.

12Nu ser vi en dunkel spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu har mitt vetande gränser, men då ska min kunskap bli fullständig, så som Guds kunskap om mig.

13Nu består tro och hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken.

← Chapter 12 Jump to: Chapter 14 →