2 Chronicles 20

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 19 Jump to: Chapter 21 →

1Efter en tid kom moabiterna och ammoniterna och med dem en del meuniter för att kriga mot Joshafat.

2Några män kom och sa till Joshafat: ”En stor styrka kommer emot dig från landet på andra sidan Döda havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar.” Det är En-Gedi.

3Joshafat blev rädd och beslöt sig för att rådfråga Herren. Han utlyste också en fasta över hela Juda.

4Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren. De kom från alla Judas städer för att söka Herren.

5Joshafat ställde sig bland de församlade från Juda och Jerusalem i Herrens tempel, framför den nya förgården.

6Han sa: ”Jahve, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen? Du som råder över alla folkens riken. I din hand är kraft och makt, och ingen kan stå dig emot.

7Är inte du vår Gud? Du som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams ätt för evig tid.

8De bodde där, och där byggde de en helgedom åt ditt namn och sa:

9’Om något ont drabbar oss: svärd, straffdom, pest eller svält, då ska vi träda fram inför detta tempel och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta tempel. Vi ska ropa till dig i vår nöd, och du ska lyssna och frälsa.’

10Se nu männen från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Du lät ej Israel invadera dem när de kom från Egypten, utan Israel tog en omväg och lät bli att utrota dem.

11Se hur de lönar oss! De kommer för att fördriva oss från din egendom som du gav oss till arv.

12Ska inte du, vår Gud, döma dem? Vi är maktlösa mot denna stora styrka som kommer emot oss. Vi vet inte vad vi ska ta oss till. Men vi ser till dig.”

13Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner.

14Mitt i församlingen kom Herrens Ande över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till leviten Mattanja av Asafs söner.

15Han sa: ”Lyssna, alla i Juda och Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda och bestörta för denna stora styrka, för striden är inte er utan Guds.

16I morgon ska ni gå ner mot dem när de är på väg uppför Sisbranten. Ni ska möta dem där dalen tar slut, invid Jeruels öken.

17Det är inte ni som ska strida. Stig bara fram och inta position så ska ni få bevittna Herrens frälsning. Han är med er, Juda och Jerusalem. Var inte rädda och bestörta. I morgon ska ni gå ut mot dem. Herren är med er.”

18Då böjde Joshafat sig med ansiktet mot marken. Och alla Judas män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad honom.

19Och de leviter som hörde till kehatiternas och korahiternas söner, stod upp och prisade med hög röst Jahve, Israels Gud.

20När de tidigt nästa morgon drog ut mot Tekoas öken steg Joshafat fram och sa: ”Lyssna på mig, Juda och Jerusalems invånare! Tro på Jahve er Gud så består ni, tro på hans profeter så går det er väl.”

21Efter att ha rådgjort med folket valde han ut sångare som skulle prisa Herren i helig skrud. De drog ut framför armén medan de sjöng: ”Tacka Herren, för hans kärlek är evig!”

22Så fort de började sjunga och lova, ordnade Herren ett angrepp bakifrån på männen från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda. Och de blev slagna.

23Männen från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att helt förinta dem. Och när de hade utplånat folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.

24När Judas män kom upp på en utsiktsplats över öknen och blickade ut mot fiendehären, såg de bara döda kroppar fallna på marken. Ingen hade undkommit.

25När Joshafat och hans folk kom dit för att ta byte, fann de varor och värdesaker bland liken i stor mängd. De tog mer än de kunde bära, och de fortsatte plundra i tre dagar eftersom bytet var så stort.

26På fjärde dagen samlades de i Berakadalen för att lovprisa Herren. Därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.

27Därefter återvände med glädje alla Judas och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, till Jerusalem, eftersom Herren låtit dem glädja sig över sina fiender.

28De drog in i Jerusalem och till Herrens tempel med lyror, harpor och trumpeter.

29Och fruktan för Gud kom över alla länders riken när de hörde att Herren hade krigat mot Israels fiender.

30I Joshafats rike var det nu fridfullt, för hans Gud gav honom fred på alla sidor.

31Så regerade Joshafat över Juda. Han var trettiofem år när han blev kung. Han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba, dotter till Shilhi.

32Joshafat följde i sin far Asas fotspår utan att vika av. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.

33Men offerhöjderna avlägsnades inte. Och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

34Joshafats verksamhet i övrigt, från början till slut, är nedtecknat i Jehus, Hananis sons, krönika som ingår i boken om Israels kungar.

35Senare allierade sig Judas kung Joshafat med Israels kung Ahasja, som levde i ondska.

36Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarshish. De byggde skeppen i Esjon-Geber.

37Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat: ”Eftersom du allierat dig med Ahasja ska Herren krossa ditt verk.” Och skeppen förliste och kunde inte segla till Tarshish.

← Chapter 19 Jump to: Chapter 21 →

Recommended Reading

Commentary 2 Chronicles Commentaries → Devotional 2 Chronicles Devotional Guide → Get This Bible SB Study Bible →