Deuteronomy 33

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 32 Jump to: Chapter 34 →

1Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels söner före sin död.

2Han sa: Herren kom från Sinai och gick upp över dem från Seir. Han strålade fram från berget Paran och kom med mångtusen heliga. I hans högra hand fanns en brinnande lag för dem.

3Ja, han tycker om allt sitt folk. Alla dina heliga är i din hand. De samlas vid din fot och tar emot av dina ord.

4Mose gav oss en lag, ett arv åt Jakobs församling.

5Herren blev kung i Jeshurun när folkets överhuvuden samlades, Israels alla stammar.

6Låt Ruben leva och inte dö. Men hans män blir få.

7Detta sa Mose om Juda: Herre, lyssna till Judas rop och för honom till sitt folk. Kämpa för honom med dina händer. Hjälp honom mot hans fiender.

8Om Levi sa han: Dina tummim och urim tillhör din gudsman som du satte på prov i Massa och kämpade med vid Meribas vatten.

9Levi sa om sin far och sin mor: ’Jag beaktar dem ej’. Han varken kändes vid sina bröder eller ville veta av sina barn. För de tog vara på ditt ord och höll ditt förbund.

10Leviterna ska lära Jakob dina stadgar och Israel din lag. De ska bära fram rökelse för din näsa och heloffer på ditt altare.

11Herre, välsigna hans kraft och godta hans händers verk. Krossa höfterna på hans motståndare, förhindra hans fiender att resa sig.

12Om Benjamin sa han: Herrens älskade bor tryggt. Herren skyddar honom alltid. Benjamin bor mellan Herrens skuldror.

13Om Josef sa han: Hans land är välsignat av Herren med himlens utsökta gåvor, med dagg, med djupets gåvor där nere,

14med solens utsökta skördar, med månvarvens utsökta frukter,

15med de urgamla bergens yppersta skatter, med de eviga höjdernas utsökta gröda,

16med markens utsökta gåvor i all sin fullhet, och med välvilja från honom som bodde i busken. Låt detta komma över Josefs huvud, över hjässan på fursten bland bröder.

17Han är ståtlig som en förstfödd tjur. Hans horn är som vildoxens med vilka han stångar folken, även dem som bor vid jordens ändar. Sådana är Efraims tiotusenden och Manasses tusenden.

18Om Sebulon sa han: Gläd dig, Sebulon, när du går ut, och du Isaskar, i dina tält.

19De inbjuder folk till berget där de offrar rättfärdiga offer. För de nyttjar havens ymnighet och sandens dolda skatter.

20Om Gad sa han: Lovad är Gud som ger livsrum åt Gad! Som en lejoninna är Gad där han bor. Han river itu både arm och huvud.

21Han valde bästa delen åt sig själv, för där var hans härskarlott förvarad. När folkets överhuvuden samlades verkställde han Herrens rättfärdighet och Herrens domar med Israel.

22Om Dan sa han: Dan är en lejonunge som rusar ner från Bashan.

23Om Naftali sa han: Naftali mättas av nåd och full välsignelse av Herren. Han tar land i väster och söder.

24Om Asher sa han: Mest välsignad bland sönerna är Asher. Han ska vara älskad av sina bröder och doppa sin fot i olja.

25Dina reglar ska vara av järn och koppar. Du är stark alla dina dagar.

26Ingen är som Jeshuruns Gud, som rider fram över himlen till din hjälp, rider på molnen i sitt majestät.

27Urtidens Gud är din hemvist och hans eviga armar stöder dig. Han jagar och förföljer dina fiender och säger: Förinta!

28Så ska Israel bo i trygghet, Jakobs källa lämnas ifred i ett land med säd och vin. Och himlen dryper av dagg.

29Välsignad är du, Israel! Vem är som du? Ett folk som Herren frälst. Din skyddande sköld och ditt triumferande svärd. Dina fiender ska krypa för dig och du ska stampa på deras höjder.

← Chapter 32 Jump to: Chapter 34 →