Exodus 15

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 14 Jump to: Chapter 16 →

1Då sjöng Mose och Israels söner denna lovsång till Herren: ”Jag vill lovsjunga Herren, för han är högt upphöjd. Häst och ryttare vräkte han i havet.

2Herren är min styrka och min lovsång, han blev min frälsning. Han är min Gud, jag vill prisa honom, min fars Gud, jag vill upphöja honom.

3Herren är en krigare, Jahve är hans namn.

4Faraos vagnar och här kastade han i havet, hans utvalda officerare dränktes i Röda havet.

5Vattnet täckte dem, de sjönk som sten i djupet.

6Herre, din högra hand är ärorik i kraft. Herre, din högra hand krossar fienden.

7I din väldiga höghet slår du ner dina motståndare. Du släpper lös din glödande vrede som förtär dem som halm.

8Av din näsas fnysning tornade vattnet upp, flödet reste sig som en mur, strömmarna stelnade i havets mitt.

9Fienden sa: ’Jag ska förfölja och hinna upp dem, fördela bytet och stilla min hämnd. Jag ska dra mitt svärd, min hand ska förgöra dem.’

10Du andades på dem och havet täckte dem. De sjönk som bly i väldiga vatten.

11Herre, vem är som du bland gudarna? Vem är som du, majestätisk i helighet, värd fruktan och lovsång, undergörare?

12Du sträckte ut din högra hand, och jorden slukade dem.

13Med din trogna kärlek leder du folket som du återlöst. Du för dem med din makt till din heliga boning.

14Folken hör och darrar, ångest griper Filisteens invånare.

15Då blir Edoms furstar förskräckta, Moabs mäktiga ska bäva, Kanaans alla invånare blir modlösa.

16Terror och skräck ska falla över dem. Inför din mäktiga arm står de förstenade tills ditt folk passerat, Herre, tills folket som du vunnit passerat.

17Du för dem in och planterar dem på ditt eget berg, den plats du gjort till din boning, Herre, den helgedom dina händer berett, Herre.

18Herren ska regera i all evighet!”

19När Faraos hästar med vagnar och ryttare kom ut i havet, gjorde Herren att vattnet strömmade tillbaka över dem. Men Israels söner gick torrskodda genom havet.

20Och Arons syster Mirjam, profetkvinnan, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

21Mirjam sjöng för dem: ”Lovsjung Herren, för han är högt upphöjd! Häst och ryttare vräkte han i havet.”

22Mose ledde sedan Israels söner från Röda havet och in i öknen Shur. Tre dagar gick de i öknen utan att finna vatten.

23Så kom de till Mara, men de kunde inte dricka vattnet där eftersom det var bittert. Därför fick platsen namnet Mara.

24Då klagade folket mot Mose och sa: ”Vad ska vi dricka?”

25Han ropade till Herren. Och Herren visade honom ett särskilt trä, som Mose kastade i vattnet och då blev det drickbart. Där gav Herren olika lagar åt folket, och där satte han det på prov.

26Han sa: ”Om du noga lyssnar till Jahve din Gud, gör det rätta i hans ögon, uppmärksammar hans bud och håller alla hans föreskrifter, då ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag sände över egyptierna. För jag är Jahve din läkare.”

27Sedan kom de till Elim. Där fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.

← Chapter 14 Jump to: Chapter 16 →