bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
/
Genesis 41
Genesis 41
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
← Chapter 40
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 42 →
1
Två år senare hade farao en dröm: Han stod vid Nilen.
2
Upp ur floden kom sju vackra och feta kor och började beta i vassen.
3
Efter dem steg sju andra kor, fula och magra, upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden.
4
Och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao.
5
Han somnade och drömde en andra gång: Sju ax, fylliga och fina, växte på samma strå.
6
Efter dem sköt det upp sju andra ax, tunna och svedda av östanvinden.
7
Och de sju tunna axen slukade de sju fylliga och fulla axen. Därefter vaknade farao och förstod att det var en dröm.
8
På morgonen var han fylld av oro. Han kallade till sig Egyptens alla teckentydare och lärda män. Farao berättade sina drömmar för dem, men ingen kunde tyda dem åt honom.
9
Då sa förste munskänken till farao: ”I dag måste jag påminna om mina försyndelser.
10
En gång blev farao arg på sina tjänare och satte mig och förste bagaren i förvar hos befälhavaren för livvakterna.
11
Vi båda drömde samma natt, drömmar med olika tydning.
12
En ung hebré var med oss där, en slav hos befälhavaren för livvakterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han tydde dem för oss, varje dröm för sig.
13
Och det blev så som han tydde. Jag fick tillbaka min ställning och den andre blev upphängd.”
14
Då sände farao bud efter Josef. Snabbt hämtade man honom ur fängelsehålan. Han fick raka sig och byta kläder och kom sedan inför farao.
15
Farao sa till Josef: ”Jag har haft en dröm, och ingen kan tyda den. Men jag har hört att du kan tyda drömmar som du får höra.”
16
Josef svarade farao: ”Inte jag, men Gud kan ge farao ett positivt svar.”
17
Då sa farao till Josef: ”Jag drömde att jag stod på Nilens strand.
18
Sju kor, feta och vackra, kom upp ur floden och började beta i vassen.
19
Efter dem kom det upp sju andra kor, klena, fula och magra. Jag har aldrig sett så fula kor i hela Egypten.
20
Och de magra och fula korna åt upp de sju första, de feta.
21
Men när de hade ätit dem kunde det inte märkas på dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag.
22
I drömmen såg jag också sju ax, fylliga och vackra, växa på samma strå.
23
Efter dem sköt det upp sju andra ax, torra, tunna och svedda av östanvinden.
24
Och de tunna axen slukade de sju vackra. Detta berättade jag för teckentydarna, men ingen kunde förklara det för mig.”
25
Då sa Josef till farao: ”Faraos drömmar har samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra.
26
De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder sju år. Drömmarna har samma betydelse.
27
De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, så även de sju axen som var tomma och svedda av östanvinden. Det ska komma sju hungerår.
28
Det är som jag sa till farao: Gud har visat farao vad han tänker göra.
29
Det ska komma sju år med överflöd i hela Egypten.
30
Sedan följer sju hungerår så att allt överflöd glöms bort i Egypten. Svälten ska förtära landet.
31
Landets överflöd ska glömmas genom svälten som kommer, för den blir mycket svår.
32
Att drömmen upprepades för farao betyder att det är bestämt av Gud. Han ska snart låta det ske.
33
Därför bör farao nu utse en omdömesgill och klok man och sätta honom över Egypten.
34
Farao behöver tillsätta förvaltare över landet som kräver in en femtedel av skördarna i Egypten under de sju överflödsåren.
35
De ska samla in all mat under de kommande goda åren. Med faraos auktoritet ska de lagra säd i städerna under bevakning.
36
Maten ska vara en reserv för landet under de sju hungerår som kommer över Egypten. Det ska förhindra att landet går under av svält.”
37
Farao och alla hans tjänare gillade förslaget.
38
Och farao sa till sina tjänare: ”Finns det någon som har Guds Ande som denne man?”
39
Och farao sa till Josef: ”Eftersom Gud informerat dig om allt detta, så finns ingen så omdömesgill och klok som du.
40
Du ska styra mitt hus, och allt mitt folk ska lyda dina befallningar. Bara vad avser tronen ska jag vara större än dig.”
41
Och farao sa till Josef: ”Se, jag sätter dig över hela Egypten.”
42
Och farao tog av signetringen från sin hand och satte den på Josefs hand. Han klädde honom i fina linnekläder och hängde en guldkedja om halsen på honom.
43
Han lät Josef köra vagnen närmast efter sin egen och de ropade ”Böj knä!” framför honom. Så satte farao honom över hela Egypten.
44
Sedan sa farao till Josef: ”Jag är farao, men utan din tillåtelse ska ingen i Egypten lyfta hand eller fot.”
45
Farao kallade Josef Safenat-Paneah. Och han gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. Sedan reste Josef omkring i Egypten.
46
Josef var trettio år då han trädde inför farao, Egyptens kung. Han lämnade farao och reste över hela Egypten.
47
Under de sju överflödsåren gav landet enorma skördar.
48
Under dessa sju år lät Josef samla in alla livsmedel och lagra dem i städerna. I varje stad lagrade han grödor från fälten runt omkring.
49
Så samlade Josef spannmål i en mängd som havets sand. Till sist slutade han föra register, för det kunde inte räknas.
50
Innan hungeråren kom fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On.
51
Josef gav den förstfödde namnet Manasse, och sa: ”För Gud har låtit mig glömma allt mitt elände och hela min fars hus.”
52
Den andre gav han namnet Efraim, och sa: ”För Gud har gjort mig fruktsam i landet där jag lider.”
53
De sju överflödsåren i Egypten tog slut.
54
Och de sju hungeråren som Josef förutsagt tog sin början. Det blev svält i alla länder, men i hela Egypten fanns det bröd.
55
Då hela Egypten började hungra ropade folket till farao efter bröd. Han sa till dem: ”Gå till Josef och gör som han säger!”
56
Svält bredde ut sig över hela jorden. Då öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Hungersnöden blev svår i Egypten.
57
Hela världen kom till Josef i Egypten för att köpa säd, för svälten var svår överallt.
← Chapter 40
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 42 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50