bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
/
Jeremiah 4
Jeremiah 4
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
← Chapter 3
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 5 →
1
Om du vänder åter, Israel, vänd då åter till mig, säger Herren. Om du avlägsnar dina vidriga gudar ur min åsyn och inte irrar omkring,
2
om du svär i sanning, rätt och rättfärdighet: ”Så sant Herren lever”, då ska folken välsigna sig i honom och ha sin ära i honom.
3
Så säger Herren till männen i Juda och Jerusalem: ”Bryt er ny mark! Så inte bland törnen.
4
Ni Judas män och Jerusalems invånare, omskär er för Herren, ta bort ert hjärtas förhud! Annars ska min vrede flamma upp och brinna så att ingen kan släcka, på grund av allt ont ni gjort.”
5
Kungör i Juda och ropa ut i Jerusalem: ”Stöt i hornet över landet.” Ropa högt och säg: ”Samla er och fly in i de befästa städerna!”
6
Lyft baneret i riktning mot Sion. Sök skydd, rör på benen! För jag sänder ofärd från norr med stor förödelse.
7
Ett lejon lämnar sitt snår, en folkfördärvare drar fram. Han lämnar sitt tillhåll för att ödelägga ditt land. Dina städer blir obeboeliga ruinhögar.
8
Så klä er i säcktyg, klaga och jämra er, för Herrens brinnande vrede har inte blidkats.
9
På den dagen, säger Herren, ska kungen och ledarna tappa modet, prästerna bli skräckslagna och profeterna förstummade.
10
Jag sa: O, Herre Jahve! Du bedrog verkligen detta folk och Jerusalem när du sa: ”Ni ska få fred.” Nu vidrör ju svärdet vår strupe!
11
Den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från öknens kala höjder sveper ner mot dottern mitt folk – inte för att sålla eller rensa,
12
nej, en starkare vind kommer från mig. Nu ska jag kungöra dom mot dem!
13
Se, han far fram som ett moln, hans vagnar är som en storm, hans hästar är snabbare än örnar. Det blir hemskt för oss, vi är förlorade!
14
Rengör ditt hjärta från ondska, Jerusalem, så att du blir räddad! Hur länge ska onda tankar bo i ditt bröst?
15
Från Dan hörs en som ropar, det aviseras hemsökelse från Efraims berg.
16
Tala om för folken, låt Jerusalem höra: En belägringshär kommer från fjärran land, den skriar mot Judas städer.
17
Som väktare kring åkern omringar de henne, för hon har trotsat mig, säger Herren.
18
Dina vägval och handlingar vållar dig detta. Din ondska är så bitter, den plågar ditt hjärta.
19
Min själ, min själ! Jag vrider mig i smärta, mitt hjärta slår våldsamt. Hjärtat vrålar, jag kan inte tiga. För jag hör horn och stridsrop.
20
Det talas om katastrof på katastrof. Hela landet är förstört. Plötsligt är mina tält förstörda, på ett ögonblick mina tältdukar.
21
Hur länge måste jag se krigsbaneret och höra hornen?
22
Mitt folk är dårar, de känner mig inte. De är oförnuftiga söner som ingenting begriper. Att bete sig ont är de duktiga på, att bete sig gott förstår de inte.
23
Jag såg på jorden, den var formlös och tom, på himlen, där fanns inget ljus.
24
Jag såg på bergen, de skakade, och alla höjder vacklade.
25
Jag såg mig om, inte en människa, och himlens alla fåglar hade flytt.
26
Jag såg mig om, bördigt land var öken, alla dess städer låg i ruiner inför Herren och hans brinnande vrede.
27
För så säger Herren: Hela landet ska läggas öde, men jag ska inte förstöra det helt.
28
Därför sörjer jorden och himlen ovanför svartnar. För jag har talat och beslutat, jag ändrar mig ej och tar inte tillbaka.
29
Hela staden flyr för ljudet av ryttare och bågskyttar. De ger sig in i snåren och upp bland klipporna. Alla städer är övergivna, tömda på folk.
30
Du förstörda, vad vill du göra? Om du än klär dig i scharlakan, pryder dig med guldsmycken, förstorar dina ögon med smink, så gör du dig vacker förgäves. Dina älskare föraktar dig och vill döda dig.
31
Jag hör skrik som från en födande kvinna, ångestrop som från en förstföderska. Det är dottern Sions röst. Hon kippar efter andan och sträcker ut sina händer: ”Det blir hemskt för mig! Jag tynar bort inför mördare.”
← Chapter 3
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 5 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52