Judges 5

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 4 Jump to: Chapter 6 →

1Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

2När härförare leder i Israel och folket villigt följer – lovsjung Herren!

3Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar! Jag vill sjunga för Herren, jag vill lovsjunga Jahve, Israels Gud.

4Herre, när du drog ut från Seir, när du marscherade från Edom, då skakade jorden, då öste det ner från himlen, då öste regnet ner från molnen.

5Bergen skalv inför Herren, själva Sinai inför Jahve, Israels Gud.

6I Shamgars dagar, sonen till Anat, och i Jaels dagar, låg vägarna öde. Vandrare måste gå omvägar.

7Småorter övergavs i Israel, de övergavs innan jag Debora trädde fram, trädde fram som en moder i Israel.

8När nya gudar valdes nådde kriget fram till portarna. Varken sköld eller spjut kunde ses bland Israels fyrtiotusen.

9Mitt hjärta slår för Israels furstar, och de bland folket som villigt följer. Lovsjung Herren!

10Ni som rider på vita åsnor, ni som sitter hemma på mattor, ni som vandrar längs vägen, begrunda detta:

11Skyttarna ropar vid vattenställena, de lovprisar Herrens rättfärdiga gärningar, hans rättfärdiga gärningar bland småorternas folk i Israel. Då drog Herrens folk ner till portarna.

12Vakna, vakna, Debora! Vakna, vakna, sjung en sång! Res dig, Barak! Ta fångar, du Abinoams son!

13Då kom folkets överlevare ner till de mäktiga. Herrens folk kom ner till mig som krigare.

14Från Efraim kom de med rötter i Amalek. Benjamin följde dig med dina skaror. Från Makir kom furstar ner, från Sebulon män med ledarstav.

15Furstarna i Isaskar var med Debora, Isaskar kom med Barak, i dalen följde de i hans spår. Bland Rubens ätter rannsakade man sig.

16Varför satt du kvar bland fållorna och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna? Bland Rubens ätter rannsakade man sig.

17Gilead stannade bortom Jordanfloden. Och varför dröjde Dan vid skeppen? Asher blev sittande vid kusten, stannade vid sina hamnar.

18Men Sebulon var ett folk som villigt satte livet på spel, likaså Naftali på slagfältets höjder.

19Kungar kom och krigade. Sedan krigade Kanaans kungar vid Taanak nära Megiddos vatten. Men silverbyte kom de ej över.

20Från himlen krigade stjärnorna. De krigade från sina banor mot Sisera.

21Floden Kishon svepte bort dem, urtidsfloden, floden Kishon. Framåt med kraft, min själ!

22Då dånade hästhovarna. Hans starka hingstar galopperade ursinnigt.

23Förbanna Meros, säger Herrens utsände, förbanna helt och hållet dem som bor där! För de kom inte för att hjälpa Herren, varken Herren eller krigarna.

24Mest välsignad av kvinnor är Jael, keniten Hebers hustru, mest välsignad bland tältens kvinnor.

25Han begärde vatten och hon gav honom mjölk. Hon bar fram gräddmjölk i en praktfull skål.

26Hon grep efter tältpluggen och tog hammaren med högerhanden. Hon slog Sisera, spräckte hans skalle och genomborrade hans tinning.

27Vid hennes fötter sjönk han ner, stupade och blev liggande. Vid hennes fötter sjönk han ner och stupade. Han sjönk ner och låg tillintetgjord.

28Siseras mor blickade ut genom fönstret. Hon skriade genom gallret: ”Varför dröjer hans vagn? Varför hörs inte vagnhästarnas hovar?”

29Hennes visaste hovdamer svarade, ja, hon upprepade och sa till sig själv:

30”De delar säkert bytet de tagit: ett sköte eller två åt varje man, färggrant tyg åt Sisera, färggrant tyg av brokigt material, ett handbroderat kläde eller två för plundrarens hals.”

31Så ska alla dina fiender förgås, Herre. Men de som älskar honom ska skina som vid klaraste soluppgång. Landet hade sedan fred i fyrtio år.

← Chapter 4 Jump to: Chapter 6 →