Luke 24

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 23 Jump to:

1Tidigt söndag morgon gick kvinnorna till graven med de aromatiska kryddor som de hade tillrett.

2De fann stenen vara bortrullad från graven,

3men när de gick in fann de inte Herren Jesu kropp.

4När de nu blev villrådiga stod där plötsligt två män i skinande kläder framför dem.

5Då kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, sa männen till dem: ˮVarför söker ni den levande bland de döda?

6Han är inte här, men han har stått upp. Kom ihåg vad han sa till er medan han ännu var i Galileen:

7’Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen’.ˮ

8Då kom de ihåg hans ord.

9Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.

10Det var Maria Magdalena och Johanna och Jakobs mor Maria. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna.

11Men de betraktade deras ord som dumt prat och trodde inte på dem.

12Petrus däremot reste sig och sprang till graven. Och då han lutade sig in såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, förbryllad över det som hade hänt.

13Och det hände samma dag att två av dem var på väg till en by som heter Emmaus, som ligger ungefär en mil från Jerusalem.

14De talade med varandra om allt som hade hänt.

15När de nu samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och började vandra med dem.

16Men deras ögon var hindrade från att känna igen honom.

17Han frågade dem: ˮVad är det ni går och samtalar så ivrigt med varandra om?ˮ De stannade och såg bedrövade ut.

18Den ene vid namn Kleopas svarade: ˮÄr du den ende besökande i Jerusalem som inte vet vad som hänt där under dessa dagar?ˮ

19Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: ˮDetta med Jesus från Nasaret. Han som var en profet, mäktig i ord och handling inför Gud och allt folket,

20och hur våra överstepräster och rådsherrar överlämnade honom till att dömas till döden och korsfäste honom.

21Men vi hoppades att han var den som skulle befria Israel. Och det är dessutom tre dagar sedan det här inträffade.

22Därtill har också några kvinnor bland de våra gjort oss förbryllade. De gick vid gryningen till graven

23men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de i en syn hade sett änglar som sa att han lever.

24Några av de våra gick till graven och fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men inte såg de honom.ˮ

25Han sa: ˮNi är verkligen oförståndiga. Och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt.

26Måste inte Kristus lida detta och gå in i sin härlighet?ˮ

27Och han började med Mose och alla profeterna och utlade för dem vad som står om honom i alla Skrifterna.

28De närmade sig byn dit de var på väg, och det såg ut som tänkte han gå vidare.

29Men enträget bad de honom: ˮStanna hos oss, det blir snart kväll och dagen lider mot sitt slut.ˮ Då gick han in och stannade hos dem.

30Och när han låg till bords med dem tog han brödet, välsignade det, bröt det och gav åt dem.

31Då öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men han försvann från dem.

32De sa till varandra: ˮBrann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?ˮ

33De bröt omedelbart upp och återvände till Jerusalem där de fann de elva och alla de andra församlade.

34Och dessa sa: ˮHerren har verkligen uppstått och har visat sig för Simon.ˮ

35Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur Jesus blev igenkänd av dem när han bröt brödet.

36Medan de talade om detta stod Jesus själv mitt ibland dem och sa: ˮFrid åt er.ˮ

37Men de blev helt skräckslagna och trodde att de såg en ande.

38Han sa: ˮVarför blir ni skrämda, och varför fylls era hjärtan av tvivel?

39Se mina händer och mina fötter, det är jag själv. Ta på mig och se, en ande har ju inte kött och ben som ni ser att jag har.ˮ

40När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sina fötter.

41Men då de upprymda av glädje och förundran ännu inte kunde tro frågade han: ˮHar ni något att äta här?ˮ

42Då gav de honom en bit stekt fisk,

43som han tog och åt inför dem.

44Och han sa: ˮDessa ord sa jag till er medan jag ännu var hos er: ʼAllt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag och hos profeterna och i Psalmernas bokʼ.ˮ

45Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna.

46Och han sa: ˮDet står skrivet att Kristus ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

47och att omvändelse till syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.

48Ni ska vittna om detta.

49Och lyssna, jag ska sända er vad min Fader har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni blivit iklädda kraft från höjden.ˮ

50Sedan förde Jesus dem ut till Betania. Och han lyfte sina händer och välsignade dem,

51och medan han välsignade dem skildes han ifrån dem och blev förd till himlen.

52De tillbad honom och återvände överlyckliga till Jerusalem.

53Och de var ständigt i templet och lovprisade Gud.

← Chapter 23 Jump to: