Micah 7

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 6 Jump to:

1Jag är förtvivlad! Det är som om sommarfrukten är plockad och vinbärgningen är över: inte en druvklase att äta, inte ett efterlängtat fikon.

2De gudfruktiga är försvunna från jorden. Det finns inga rättsinniga människor. Alla väntar på att få mörda. De vill fånga varandra i sina nät.

3Deras händer är övade i ondska. Härskaren begär gåvor, domaren mutor. Stormannen talar med ont uppsåt, och sedan konspirerar de tillsammans.

4Den bäste bland dem är som ett törnsnår, den mest rättsinnige värre än en törnhäck. Väktarnas dag kommer, dagen då ni ska straffas. Då grips de av panik.

5Tro inte på din nästa, lita inte på en vän. Vakta din tunga för kvinnan i din famn.

6För en son föraktar sin far, en dotter trotsar sin mor, en sonhustru sin svärmor, en mans husfolk är hans fiender.

7Jag däremot spanar efter Herren. Jag väntar på Gud min Frälsare. Min Gud ska höra mig.

8Fiende, gläds inte över mig! För om jag faller reser jag mig igen. Sitter jag i mörkret är Herren mitt ljus.

9Eftersom jag syndat mot Herren måste jag bära hans vrede, tills han tar sig an min sak och verkställer rättvisa åt mig. Han ska föra mig ut i ljuset, och jag ska se hans rättfärdighet.

10Min fiende ska se det och rodna av skam, hon som sa till mig: ”Var är Jahve din Gud?” Jag ska bevittna när hon trampas ner som smuts på gatan.

11En dag ska dina murar byggas upp. Den dagen ska ditt territorium vidgas.

12Den dagen ska de komma till dig från Assur och Egyptens städer, från Egypten till Eufrat, från hav till hav och från berg till berg.

13Och jorden ska läggas öde på grund av dem som bor där. Det blir frukten av deras gärningar.

14Valla ditt folk med din stav, hjorden du äger som bor avskild i skogen mitt i ett fruktbart land. Låt hjorden få beta i Bashan och i Gilead som i gamla dagar.

15Jag ska visa dig mirakler som i de dagar du drog ut från Egypten.

16Folken ska se det och skämmas trots all sin makt. De ska lägga handen på munnen och deras öron ska inget höra.

17De ska slicka stoft som en orm, som markens krälande djur. Skälvande ska de överge sina hålor och vända sig till Jahve vår Gud, som de ska fasa och frukta.

18Vem är en Gud som du? Du som förlåter skuld och inte tillräknar synd hos återstoden av dina egna. Han låter inte sin vrede bestå för alltid, för han gläds i trogen kärlek.

19Gud ska åter förbarma sig över oss och trampa på våra skulder. Du ska kasta alla våra synder i havets djup.

20Du ska visa trohet mot Jakob och trogen kärlek mot Abraham. Det lovade du med ed våra fäder i forntidens dagar.

← Chapter 6 Jump to: