Nahum 3

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 2 Jump to:

1Fördömelse över blodstaden! Du är full av lögn och skövling och upphör aldrig att plundra!

2Piskor som smäller, vagnshjul som dånar! Galopperande hästar, framrusande vagnar!

3Ryttare stormar fram! Flammande svärd, blixtrande spjut! Mängder av slagna, högar av lik, otaliga döda, folk snubblar över lik.

4Allt på grund av hennes ständiga otukt. Hon, den bedårande horan, svartkonsternas härskarinna, som förslavar folken med sin otukt och folkstammar med sina svartkonster.

5Lyssna! Jag är emot dig, säger härskarornas Herre. Jag lyfter din kjol över ansiktet så att folken ser din nakenhet och kungarikena din skam.

6Jag slänger dynga på dig, föraktar dig och gör dig till ett spektakel.

7Alla som ser dig ryggar tillbaka från dig och säger: ”Nineve är ödelagt! Vem tycker synd om henne?” Var kan jag finna tröstare åt dig?

8Är du bättre än Thebe som var belägen vid Nilens strömmar? Hon omgavs av vatten, med havet som vall, vatten som mur.

9Kush och Egypten var hennes gränslösa styrka, Put och Libyen var hennes allierade.

10Ändå fördes hon bort i landsflykt och fångenskap. Hennes barns huvuden krossades i alla gathörn. Lott kastades om hennes höga herrar, och alla hennes stormän bands med kedjor.

11Även du ska bli berusad och gömma dig. Även du ska söka skydd mot fienden.

12Alla dina borgar är som fikonträd med mogen frukt. Om de skakas faller det fikon, rakt i munnen på den som vill äta.

13Se! Ditt folk är som kvinnorna hos dig. Ditt lands portar står vidöppna för fienden. Dina bommar förtärs av eld.

14Ös upp vatten innan belägringen. Förstärk dina fästen. Stig ner i leran och trampa i murbruket. Stärk tegelformen.

15Där ska elden förtära dig och svärdet utrota dig. Det ska sluka dig som gräshoppor. Gör dig talrik som gräshoppor, som gräshoppssvärmar!

16Dina köpmän är fler än himlens stjärnor. Likt gräshoppor plundrar de och flyger iväg.

17Dina prinsar är som gräshoppor, dina härförare som gräshoppssvärmar. De stannar inom murarna när det är kallt, men när solen bryter fram sticker de iväg till okänd plats.

18Assurs kung, dina herdar sover, dina förnäma män slumrar, ditt folk är skingrat över bergen, och ingen samlar ihop dem.

19Det finns ingen bot för din skada. Ditt sår kan ej helas. Alla som hör vad som hänt dig klappar i händerna, för vem drabbades inte ständigt av din ondska?

← Chapter 2 Jump to: