Nehemiah 9

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 8 Jump to: Chapter 10 →

1Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels söner. De höll fasta iklädda säcktyg och med jord på huvudet.

2De som var av Israels ätt avskilde sig från alla främlingar. De stod och bekände sina synder och sina fäders skuld.

3De reste sig från sin plats och läste ur Jahves, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de och tillbad Jahve sin Gud.

4Jeshua, Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade högt till Jahve sin Gud.

5Leviterna Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sa: ”Stå upp och prisa Jahve er Gud, från evighet till evighet!” ”Lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris.

6Du ensam är Jahve. Du gjorde himlen, himlarnas himmel med hela deras härskara, jorden och allt därpå, haven och allt däri. Du uppehåller allt med liv. Himlens härskara tillber dig.

7Du är Jahve Gud som utvalde Abram och förde honom ut från Ur i Kaldeen och gav honom namnet Abraham.

8Du fann hans hjärta trofast inför dig. Du slöt förbund med honom, att ge åt hans ättlingar det land som beboddes av kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, jebusiter och girgasheer. Du höll dina ord, för du är rättfärdig.

9Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.

10Du utförde tecken och under mot farao, alla hans tjänare och mot allt folket i hans land. För du visste hur arrogant de behandlade våra fäder. Du gjorde dig ett namn, som är detsamma i dag.

11Du klöv havet framför dem, och de gick genom havet på torr mark. Deras förföljare kastade du i djupet, som en sten i väldiga vatten.

12Du ledde dem, om dagen med en molnpelare, om natten med en eldpelare, som lyste upp vägen de skulle gå.

13Du steg ner på berget Sinai och talade till dem från himlen. Du gav dem rätta föreskrifter, sanna lagar, goda bud och befallningar.

14Du gav dem kunskap om din heliga sabbat. Du gav dem befallningar, bud och lagar genom din tjänare Mose.

15Du gav dem bröd från himlen mot hungern och vatten ur klippan mot törsten. Du befallde dem att gå och ta i besittning det land som du högtidligt lovat dem.

16Men våra fäder blev arroganta och obstinata. De vägrade lyssna på dina befallningar.

17De vägrade lyssna och tänkte inte på undren som du utfört bland dem. De var obstinata och valde i sin upproriskhet en ledare för att återvända till sitt slaveri. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, tålmodig och rik på kärlek. Du övergav dem inte,

18fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sa: ”Här är din gud som fört dig upp från Egypten.” Och de gjorde sig skyldiga till grova hädelser.

19Men i din stora barmhärtighet övergav du dem inte i öknen. Molnpelaren vek inte ifrån dem om dagen utan ledde dem på vägen. Och eldpelaren lyste om natten på vägen de skulle gå.

20Du gav din gode Ande för att undervisa dem. Du nekade dem ej manna till mat, du gav dem vatten mot törsten.

21Fyrtio år sörjde du för dem i öknen så att de inget saknade. Deras kläder blev inte utslitna, och fötterna svullnade ej.

22Du gav dem riken och folk och tilldelade dem deras gränser. De erövrade länder från Sichon, kungen av Heshbon, och kung Og av Bashan.

23Deras söner gjorde du talrika som himlens stjärnor. Du förde dem in i landet som du lovat deras fäder att få komma till och ta i besittning.

24Så deras söner kom och tog landet i besittning. Inför dem kuvade du kanaaneerna som bodde i landet. Du gav dem i deras hand, kungarna och landets folk, och de gjorde vad de ville med dem.

25De intog befästa städer och bördig mark. De tog över välutrustade hus, utgrävda brunnar, vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd. De åt sig mätta och feta och njöt av din rika godhet.

26Men de gjorde uppror och trotsade dig. De kastade din lag bakom sin rygg. De dödade dina profeter som varnade dem för att få dem att vända om till dig. Och de gjorde sig skyldiga till grova hädelser.

27Då gav du dem i deras fienders våld som förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig och du hörde dem från himlen. I din stora barmhärtighet gav du dem befriare som frälste dem från deras fienders våld.

28Men så fort de kom till ro gjorde de åter det som var ont i dina ögon. Då överlämnade du dem åt deras fiender som fick härska över dem. Men de ropade åter till dig och du hörde det från himlen. Gång på gång räddade du dem i din barmhärtighet.

29Du varnade dem för att få dem att återvända till din lag. Men de var arroganta och vägrade åtlyda dina bud. De syndade mot dina föreskrifter, som ger en människa liv när hon följer dem. De var envisa och obstinata och vägrade åtlyda.

30Du hade tålamod med dem i många år. Du varnade dem med din Ande genom dina profeter. Men de lyssnade inte, så du gav dem i de främmande folkens våld.

31Men i din stora barmhärtighet gjorde du inte slut på dem. Du övergav dem inte, för du är en nådig och barmhärtig Gud.

32Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktade Gud, du som håller förbundet och är trogen i kärlek: Betrakta det inte som något obetydligt, de svårigheter som drabbat oss, våra kungar och furstar, våra präster och profeter, våra fäder och hela ditt folk, från de assyriska kungarnas dagar till denna dag.

33Du är rättfärdig i allt som drabbat oss. För du har visat dig trofast medan vi betett oss ont.

34Våra kungar, ledare, präster och fäder höll inte din lag. De lyssnade inte på dina bud och de varningar du gav.

35De levde i sitt eget rike med alla dina goda gåvor, i det rymliga och bördiga land som du skänkt dem. Trots det har de varken tjänat dig eller vänt om från sina onda gärningar.

36I dag är vi slavar. I landet du gav våra fäder att där få äta dess frukt och allt gott, där är vi slavar.

37Dess rika skörd tillfaller kungar som du satt över oss på grund av våra synder. De härskar över våra kroppar och vår boskap som de behagar. Vi är i stor nöd.”

38På grund av allt detta sluter vi ett fast förbund och nedtecknar det. Det sigillförsedda dokumentet är undertecknat av våra ledare, leviter och präster.

← Chapter 8 Jump to: Chapter 10 →