Zechariah 11

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 10 Jump to: Chapter 12 →

1Libanon, öppna dina dörrar! Eld ska förtära dina cedrar.

2Jämra dig, du cypress! För cedern har fallit, de majestätiska träden är fällda. Jämra er, ni Bashans ekar! För den täta skogen är skövlad.

3Hör herdarnas jämmer när deras härlighet förstörts! Hör unglejonens vrål när Jordandalens prakt förstörts!

4Jahve min Gud säger: ”Bli en herde för slaktfåren!

5Köparna slaktar dem utan att straffas, och säljarna säger: ’Lovad är Herren, jag har blivit rik!’ Deras egna herdar skonar dem ej.

6Därför ska jag inte längre skona landets invånare, säger Herren. Lyssna! Jag överlämnar människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda det ur deras hand.”

7Och jag blev en herde för slaktfåren, särskilt de betryckta: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Ljuvlig och den andra kallade jag Enhet. Och så vallade jag fåren.

8Inom en månad avlägsnade jag de tre herdarna. Jag blev irriterad på dem, och de fick aversion mot mig.

9Då sa jag till fåren: ”Jag vill inte vara er herde längre. Vad som ska dö, låt det dö. Vad som ska avlägsnas, låt det avlägsnas. Och dem som återstår ska sluka varandras kött.”

10Så tog jag min stav Ljuvlig och bröt av den för att upplösa förbundet som jag slutit med alla folk.

11Det upplöstes på den dagen, och de betryckta fåren som iakttog mig förstod att detta var Herrens ord.

12Jag sa till dem: ”Känns det rätt, så ge mig min lön. Om inte, låt det vara!” Då vägde de upp min lön, trettio silvermynt.

13Och Herren sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, det fantastiska pris som de ansåg mig vara värd!” Så jag tog de trettio silvermynten och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren.

14Därefter bröt jag av min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15Herren sa till mig: ”Utrusta dig nu som en dåraktig herde.

16För lyssna, jag ska resa upp en herde i landet som inte bryr sig om de förlorade, inte söker upp de unga, inte botar de skadade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och sliter av dem deras klövar.”

17Fördömelse över den värdelöse herden som överger sin hjord! Må svärdet träffa hans arm och hans högra öga! Må hans arm helt förtvina och hans högra öga bli helt blint!

← Chapter 10 Jump to: Chapter 12 →