Luke 24

Swedish (SFB) (Svenska Folkbibeln 2015)

← Chapter 23 Jump to:

1Den första veckodagen kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning.

2Då fann de att stenen var bortrullad från graven.

3De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

4När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem.

5Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda?

6Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er medan han fortfarande var i Galileen:

7Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen."

8Då kom de ihåg hans ord.

9Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.

10Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna,

11men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.

12Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.

13Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil från Jerusalem.

14De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt.

15Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem.

16Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom.

17Han frågade dem: "Vad är det ni går och samtalar med varandra om?" Då stannade de och såg bedrövade ut.

18Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?"

19Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket.

20Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom.

21Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Förutom allt detta är det nu den tredje dagen sedan det hände,

22och dessutom har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen

23men fann inte hans kropp. De kom och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever.

24Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte."

25Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt!

26Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?"

27Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

28De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare.

29Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem.

30Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem.

31Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.

32De sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?"

33De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade.

34Dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!"

35Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.

36Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!"

37Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg.

38Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan?

39Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har."

40När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter.

41När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: "Har ni något ätbart här?"

42Då räckte de honom en bit stekt fisk,

43och han tog den och åt inför deras ögon.

44Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna."

45Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna.

46Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

47och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.

48Ni är vittnen om detta.

49Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."

50Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.

51Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen.

52De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje.

53Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

← Chapter 23 Jump to: