John 2

Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →

1Och på tredje dagen vardt ett bröllop i Cana i Galileen; och Jesu moder var der.

2Vardt ock desslikes Jesus buden, och hans Lärjungar, till bröllopet.

3Och då vinet begynte fattas, sade Jesu moder till honom: De hafva intet vin.

4Då sade Jesus till henne: Qvinna, hvad hafver jag med dig? Min tid är icke ännu kommen.

5Då sade hans moder till tjenarena: Hvad han säger eder, det görer.

6Så voro der sex stenkrukor, som satta voro efter sättet om Judarnas rening, hållandes hvardera tu eller tre mått.

7Då sade Jesus till dem: Fyller upp krukorna med vatten; och de fyllde dem öfverfulla.

8Och han sade till dem: Låter nu uti, och bärer till kökemästaren; och de båro.

9När då kökemästaren smakade vinet, som vatten varit hade, och icke visste hvadan det kommet var; men tjenarena, som vattnet öst hade, visste det, kallade han brudgummen;

10Och sade till honom: Hvar man sätter först fram det goda vinet, och när de äro vordne druckne, då det som sämre är. Du hafver gömt det goda vinet allt härtill.

11Detta var det första tecken, som Jesus gjorde i Cana i Galileen, och uppenbarade sina härlighet; och hans Lärjungar trodde på honom.

12Derefter for han ned till Capernaum, han och hans moder, och hans bröder, och hans Lärjungar; och blefvo der i få dagar.

13Och var Judarnas Påska hardt när; och Jesus for upp till Jerusalem;

14Och fann i templet dem som sålde fä, och får, och dufvor, och vexlare sittande.

15Då gjorde han ena gissel af tåg, och dref dem alla ut af templet, med får och fä, och bortspillde vexlarenas penningar, och störte borden omkull.

16Och sade till dem som dufvor sålde: Hafver detta bort hädan, och görer icke af mins Faders hus ett marknadshus.

17Då kommo hans Lärjungar ihåg det som skrifvet är: Dins hus nitälskan hafver frätit mig.

18Då svarade Judarna, och sade till honom: Hvad tecken låter du oss se, att du skall detta göra?

19Svarade Jesus, och sade till dem: Slår detta templet neder, och i tre dagar vill jag det upprätta.

20Då sade Judarna: I sex och fyratio år är detta templet uppbygdt, och du vill det upprätta i tre dagar!

21Men han sade om sins kropps tempel.

22Och när han var uppstånden ifrå de döda, kommo hans Lärjungar ihåg, att han hade det sagt dem; och trodde Skriftene, och det tal, som Jesus sagt hade.

23Då han nu var i Jerusalem, om Påskana på högtidsdagen, trodde månge på hans Namn, då de sågo hans tecken, som han gjorde.

24Men Jesus betrodde icke sig sjelfvan dem; ty han kände alla;

25Och behöfde icke, att någor skulle vittna om menniskona; ty han visste väl hvad i menniskone var.

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →