2 Chronicles 34

Swedish (B2000) (Bibel 2000)

← Chapter 33 Jump to: Chapter 35 →

1Josia var åtta år då han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem.

2Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och följde i sin fader Davids spår utan att vika av åt något håll.

3Under sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var helt ung, började han åkalla sin fader Davids Gud, och under sitt tolfte år började han rena Juda och Jerusalem från offerplatser, asherapålar och snidade och gjutna gudabilder.

4Han såg till att man förstörde baalsgudarnas altaren, och rökelsealtarna som stod ovanpå dem högg han i stycken. Asherapålarna och de snidade och gjutna gudabilderna bröt han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på gravarna — där de som offrat åt dem låg —

5och prästernas ben brände han på deras altaren. Han renade Juda och Jerusalem.

6Också i städerna i Manasse, Efraim och Simon, ja, ända till Naftali ödelade han alla deras tempel.

7Han förstörde altarna, och asherapålarna och gudabilderna slog han sönder och krossade, och rökelsealtarna i hela Israel högg han i stycken. Sedan återvände han till Jerusalem.

8Under sitt artonde regeringsår, när han hade renat landet och templet, skickade han Shafan, Asaljas son, stadskommendanten Maaseja och kanslern Joach, Joachas son, för att reparera Herrens, sin Guds, hus.

9De gick till översteprästen Hilkia med det silver som hade kommit in till Guds hus och som de levitiska tröskelväktarna tagit emot av Manasse, Efraim och resten av Israel samt av Juda och Benjamin och Jerusalems invånare.

10Silvret överlämnade de till förmännen för tempelarbetena, och dessa gav det i sin tur vidare till dem som arbetade med att åter sätta Herrens hus i stånd,

11snickarna och byggnadsarbetarna, som skulle använda det till att köpa byggnadssten och timmer till bjälklag och till att timra upp de byggnader som Judas kungar hade låtit förfalla.

12Männen arbetade samvetsgrant, och som förmän hade de leviterna Jachat och Obadja av Meraris ätt samt Sakarja och Meshullam av Kehats ätt, vilka ledde arbetet. De leviter som var musiker

13hade tillsyn över bärarna och var ledare för alla som utförde de olika arbetena. Andra leviter var sekreterare, förmän och dörrvaktare.

14När man tog fram silvret som hade kommit in till Herrens hus fann prästen Hilkia boken med Herrens lag som hade givits genom Mose.

15Hilkia underrättade kungens sekreterare Shafan: »Jag har funnit bokrullen med lagen i Herrens hus.« Och han gav den till Shafan.

16Shafan tog med sig boken till kungen när han gav honom sin rapport: »Allt dina tjänare fått i uppdrag utför de,

17och silvret som fanns i Herrens hus har de smält ner i formar och lämnat till förmännen och till dem som utför arbetet.«

18Sedan berättade sekreteraren Shafan att prästen Hilkia hade gett honom en bokrulle. Och han läste ur den för kungen.

19När kungen hörde vad som stod i lagen rev han sönder sina kläder

20och gav sedan följande befallning åt Hilkia, åt Achikam, Shafans son, åt Avdon, Mikas son, åt sekreteraren Shafan och åt kungens minister Asaja:

21»Gå och fråga Herren för min räkning och för den rest som finns kvar av Israel och Juda om det som står skrivet i den bok som påträffats. Ty Herrens vrede är stor; den har vällt ut över oss därför att våra fäder inte lydde Herrens ord och inte handlade så som det står skrivet i denna bok.«

22Då gick Hilkia tillsammans med kungens män till Hulda, en kvinnlig profet, som var gift med föreståndaren för klädkammaren, Shallum, son till Tokhat, son till Hasra; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. När de framfört sitt ärende

23svarade hon dem: »Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som skickade er till mig:

24Så säger Herren: Jag skall låta olycka drabba denna plats och dess invånare, alla de förbannelser som nedtecknats i den bok som man har läst för kungen av Juda.

25Därför att de övergav mig och tände offereld åt andra gudar och väckte min förbittring med allt vad de gjorde skall min vrede välla ut över denna plats och inte slockna.

26Men till kungen av Juda, som har skickat er hit för att fråga Herren, skall ni säga: Så säger Herren, Israels Gud: De domsord du lyssnade till …

27Du visade dig ödmjuk och botfärdig inför Gud då du hörde hans ord mot denna plats och dess invånare. Du ödmjukade dig inför mig, du rev sönder dina kläder och grät inför mig. Därför har jag också lyssnat till dig, säger Herren.

28Jag skall låta dig förenas med dina fäder, så att du i ro får läggas i din grav, och du skall slippa se den olycka som jag skall låta drabba denna plats och dess invånare.« Och de återvände till kungen med detta svar.

29Kungen lät kalla samman alla de äldste i Juda och Jerusalem.

30Han gick upp till Herrens hus, och alla män i Juda och invånarna i Jerusalem följde med, präster och leviter, ja, hela folket, gamla som unga, och han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som påträffats i Herrens hus.

31Kungen ställde sig sedan vid sin pelare och bekräftade inför Herren förbundet, enligt vilket de skulle hålla sig till Herren och följa hans bud och befallningar och stadgar med hela sitt hjärta och med hela sin själ och utföra bestämmelserna som fanns nedskrivna i boken.

32Och han lät alla som samlats i Jerusalem träda in i förbundet. Invånarna i Jerusalem handlade i enlighet med Guds, sina fäders Guds, förbund.

33Josia avlägsnade alla skändligheter från israeliternas alla områden och gjorde så att alla som fanns i Israel tjänade Herren, sin Gud. Så länge han levde vände de sig inte bort från Herren, sina fäders Gud.

← Chapter 33 Jump to: Chapter 35 →