2 Chronicles 7

Swedish (B2000) (Bibel 2000)

← Chapter 6 Jump to: Chapter 8 →

1När Salomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren. Herrens härlighet uppfyllde templet.

2Prästerna kunde inte gå in där, eftersom Herrens härlighet uppfyllde templet.

3När israeliterna såg hur elden och Herrens härlighet kom ner över templet knäböjde de på stengolvet med ansiktet mot marken och tillbad och tackade Herren: »Ty han är god, evigt varar hans nåd.«

4Nu frambar kungen och hela folket offer inför Herren.

5Kung Salomo offrade 22 000 tjurar och 120 000 får. Så invigde kungen och hela folket Guds hus.

6Prästerna förrättade sin tjänst, det gjorde också leviterna med de instrument för tempelmusiken som kung David gjort för att man skulle tacka Herren — »evigt varar hans nåd«; David prisade Herren genom dem. Mitt emot stod de präster som blåste trumpet. Alla israeliterna stod upp.

7Salomo helgade den mellersta delen av förgården framför Herrens hus; där frambar han brännoffren och matoffren och fettstyckena från gemenskapsoffren. Kopparaltaret som Salomo gjort kunde nämligen inte rymma alla brännoffren och matoffren och fettstyckena.

8Sedan firade Salomo högtiden i sju dagar tillsammans med hela Israel, en mycket stor skara från hela landet, ända från Levo-Hamat till Egyptens gränsflod.

9Den åttonde dagen höll de en högtidssamling. De hade firat altarets invigning i sju dagar och högtiden i sju dagar.

10På den tjugotredje dagen i sjunde månaden fick folket bryta upp; de drog hem, glada och tacksamma över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och sitt folk Israel.

11Så fullbordade Salomo Herrens hus och kungens hus. Allt han föresatt sig att göra i Herrens hus och i sitt eget hus genomförde han framgångsrikt.

12Då visade sig Herren för honom om natten och sade: »Jag har hört din bön och utvalt denna plats till offerhus åt mig.

13Om jag skulle stänga till himlen så att inget regn faller, om jag skulle befalla gräshoppor att härja landet eller om jag skulle skicka pest på mitt folk,

14och om då mitt folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem deras synd och bota deras land.

15Ja, jag skall öppna mina ögon och öron och höra de böner de ber på denna plats.

16Ja, jag har utvalt detta hus och gjort det till en helig plats, där mitt namn skall vara för evigt. Mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara vända dit.

17Om du nu vandrar mina vägar, så som din far David gjorde, så att du i allt gör som jag har befallt dig och håller mina bud och stadgar,

18då skall jag låta ditt kungadöme bestå. Det löftet gav jag din far David när jag sade att det aldrig skulle saknas en ättling till honom som härskare över Israel.

19Men om ni vänder er bort och överger de bud och befallningar som jag förelagt er och börjar dyrka andra gudar och faller ner för dem,

20då skall jag rycka upp er ur min mark som jag gav er, och detta hus som jag har vigt åt mitt namn skall jag förkasta, jag skall låta det bli till spott och spe bland alla folk.

21Detta hus som var så upphöjt kommer att te sig som en öde plats för var och en som har vägen förbi. När någon frågar varför Herren har handlat så mot detta land och detta hus

22blir svaret: Därför att folket övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egypten; de höll sig till andra gudar, som de föll ner för och dyrkade. Därför lät han allt detta onda drabba dem.«

← Chapter 6 Jump to: Chapter 8 →