bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (B2000) (Bibel 2000)
/
Isaiah 17
Isaiah 17
Swedish (B2000) (Bibel 2000)
← Chapter 16
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 18 →
1
Budskap om Damaskus. Damaskus skall utplånas som stad och bli en ruinhög,
2
övergiven för alltid. Dess lydstäder lämnas åt boskapshjordar, som kan vila ostörda där.
3
Efraim skall förlora sin borg, Damaskus sitt kungavälde. Med det som blir kvar av Aram skall det gå som med Israels glans. Detta är Herren Sebaots ord.
4
Den dagen bleknar Jakobs glans och all hans frodighet förtvinar.
5
Det blir som vid skörden: man tar ett knippe med handen och skär av axen. Det blir som när man plockar ax i Refaimdalen.
6
En efterskörd är allt som blir kvar, som när man slår ner oliver: ett par tre frukter uppe i toppen, fyra fem på trädets grenar. Detta är Herrens, Israels Guds, ord.
7
Den dagen skall människorna vända sig till sin skapare och rikta sina blickar mot Israels Helige.
8
De skall inte vända sig till altarna, som de själva har byggt, inte rikta sina blickar mot det som de gjort med egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.
9
Den dagen skall dina städer ligga lika övergivna som de städer som amoreerna och hiveerna övergav när israeliterna kom. Allt skall bli öde.
10
Du har glömt Gud, din räddning, inte tänkt på klippan, din tillflykt. Därför: du kan göra planteringar åt den ljuvlige, så frön till rankor åt den främmande,
11
du kan få plantorna att växa höga samma dag du sätter dem och låta det du sår spira redan på morgonen — ändå slår skörden fel på plågans dag, ingen lindring finns för smärtan.
12
Vilket dån från tallösa folk, ett dån som när havet dånar! Vilket brus av folk, ett brus som när väldiga vatten brusar!
13
Men när Herren ryter mot dem, flyr de bort i fjärran som agnar jagade av vinden över bergen, som tisteldun i stormen.
14
På kvällen råder skräck, i gryningen är de borta. Detta blir plundrarnas lott, skövlarnas öde.
← Chapter 16
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 18 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66