bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (B2000) (Bibel 2000)
/
Jeremiah 22
Jeremiah 22
Swedish (B2000) (Bibel 2000)
← Chapter 21
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 23 →
1
Så sade Herren: Gå bort till judakungens palats och tala där dessa ord:
2
Hör Herrens ord, du Judas konung, som sitter på Davids tron, du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar.
3
Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats!
4
Om ni rättar er efter denna befallning skall kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar färdas genom portarna till detta palats, följda av sitt hov och sitt folk.
5
Men om ni inte lyder dessa befallningar, så svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta palats skall läggas i ruiner.
6
Ty så säger Herren om judakungens palats: Du är för mig som Gilead, som berget Libanons krön, men jag skall göra dig till ödemark, till städer där ingen bor.
7
Jag inviger män till att förhärja dig med sina yxor. De skall hugga ner dina yppersta cedrar och kasta dem i elden.
8
Folk från många länder skall ha sin väg förbi denna stad, och när de undrar varför Herren handlat så mot denna stora stad
9
skall svaret bli: Därför att folket övergav förbundet med Herren, sin Gud, och föll ner för andra gudar och dyrkade dem.
10
Gråt inte över den döde, sörj honom inte. Gråt i stället över den som vandrar bort, ty han skall aldrig återvända och se det land där han föddes.
11
Ty så säger Herren om Shallum, Josias son, kungen av Juda, som efterträdde sin far Josia och som fördes bort från denna plats: Han skall aldrig återvända hit.
12
Han skall dö på den plats dit han förvisats, och han skall aldrig återse detta land.
13
Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och murar övervåningen med orätt, som låter sin nästa arbeta utan betalning och inte ger honom lön,
14
den som säger: »Jag skall bygga ett väldigt hus med rymlig övervåning, förse det med fönster och paneler av cederträ och måla det lysande rött!«
15
Är det att vara konung, att pråla med cederträ? Tänk på din far: han åt och drack och gjorde det som var rätt och riktigt — då gick allt honom väl.
16
Han värnade den svages och fattiges rätt — då gick allt väl. Är inte det att känna mig? säger Herren.
17
Du har inte ögon för annat, inte tanke på annat, än att roffa åt dig, att låta oskyldigt blod flyta och hänge dig åt våld och tyranni.
18
Därför säger Herren så om Jojakim, Josias son, kungen av Juda: Ingen skall hålla dödsklagan över honom: »Ack, min broder! Ack, syster!« Ingen skall hålla dödsklagan över honom: »Ack, herre! Ack, all din prakt!«
19
Han skall få en åsnebegravning, han skall släpas bort och slängas utanför Jerusalems portar.
20
Stig upp på Libanon och ropa, låt din röst ljuda i Bashan, ropa högt från Avarim, ty alla dina älskare är krossade.
21
Jag talade till dig när du levde i trygghet, men du svarade: »Jag vill inte lyssna.« Sådan har du varit sedan din ungdom: du har inte lyssnat på mig.
22
Dina herdar skall vallas av vinden, dina älskare föras bort i fångenskap. Du skall stå där skamsen och förödmjukad för all din ondskas skull.
23
Du som bor på ett Libanon och har byggt ditt näste bland cedrarna, du skall stöna när värkarna kommer över dig, du skall plågas som en födande kvinna!
24
Så sant jag lever, säger Herren, även om du, Konja, Jojakims son, Judas konung, vore en sigillring på min högra hand, skulle jag slita bort den.
25
Jag skall utlämna dig åt dina dödsfiender, åt dem du fruktar, åt kung Nebukadnessar av Babylonien och åt kaldeerna.
26
Dig själv och din mor som födde dig skall jag slunga bort till ett annat land, ett land där ni inte är födda. Och där skall ni dö.
27
Till det land dit de längtar skall de aldrig återvända.
28
Är då denne Konja ett kasserat kärl som skall krossas, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort och slungas i väg till ett land de inte känner?
29
Land, land, land, hör Herrens ord!
30
Så säger Herren: Uppteckna denne man som barnlös, en som aldrig lyckats med något i livet. Ty ingen av hans efterkommande skall lyckas bestiga Davids tron och åter regera i Juda.
← Chapter 21
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 23 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52