bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (B2000) (Bibel 2000)
/
Jeremiah 3
Jeremiah 3
Swedish (B2000) (Bibel 2000)
← Chapter 2
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 4 →
1
Om en man skiljer sig från sin hustru och hon lämnar honom och gifter sig med en annan, kan han sedan gå tillbaka till henne? Blir då inte landet vanhelgat? Och du som har horat med många män, skulle du få komma tillbaka till mig? säger Herren.
2
Lyft blicken mot de kala höjderna och se: var har du inte vältrat dig i otukt? Vid vägarna satt du och väntade som en arab i öknen. Du vanhelgade landet med ditt horande och din ondska.
3
Regnskurarna hölls tillbaka och inget vårregn föll, men du var fräck som en hora och vägrade skämmas.
4
Ändå ropar du nu till mig: »Fader! Du var min vän när jag var ung!
5
Kan en vän vredgas för all framtid, kan hans raseri vara för evigt?« Så säger du, men du gjorde det onda — och det med framgång.
6
På kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad Israel, den avfälliga, har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och horade där.
7
Jag trodde att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta, men hon vände inte tillbaka. Detta såg hennes syster Juda, den trolösa.
8
Hon såg också att jag försköt Israel, den avfälliga, och gav henne skilsmässobrev på grund av hennes äktenskapsbrott. Ändå blev den trolösa systern Juda inte avskräckt utan började också hon bedriva hor;
9
hon vanhelgade landet med sitt otuktiga lättsinne och var otrogen med beläten av sten och trä.
10
Trots detta vände hennes trolösa syster Juda inte tillbaka till mig på allvar utan låtsades bara, säger Herren.
11
Herren sade till mig: Israel, den avfälliga, har visat sig mindre skyldig än Juda, den trolösa.
12
Gå och ropa ut detta budskap mot norr: Vänd tillbaka, Israel, du avfälliga, säger Herren, jag skall inte se på er med ovilja, ty jag visar mildhet, säger Herren. Min vrede varar inte för evigt.
13
Men du måste inse din skuld, du har satt dig upp mot Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla grönskande träd och inte lyssnat till mig, säger Herren.
14
Vänd tillbaka, ni trolösa barn, säger Herren. Ty det är jag som är er herre, och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion.
15
Jag skall ge er herdar efter mitt sinne, och de skall leda er med kunskap och visdom.
16
Och när ni då förökar er och är fruktsamma i ert land, säger Herren, skall ingen längre nämna Herrens förbundsark; ingen skall tänka på den eller minnas den, ingen skall sakna den eller göra någon ny.
17
När den tiden kommer skall Jerusalem kallas Herrens tron, och där skall alla folk samlas för att dyrka Herren i Jerusalem. De skall inte längre lyda sina onda och hårda hjärtan.
18
Då skall Judas folk slå följe med Israels folk, och tillsammans skall de komma från landet i norr till det land jag gav era fäder som egendom.
19
Jag ville gärna behandla dig som en son och ge dig ett ljuvligt land som egendom, skönare än de andra folkens. Jag trodde att du skulle kalla mig din fader och aldrig vända dig bort från mig.
20
Men som en kvinna är otrogen mot sin man, så var du, Israel, otrogen mot mig, säger Herren.
21
Det hörs rop på de kala höjderna, gråt och böner från Israels folk. De har slagit in på villovägar och glömt Herren, sin Gud.
22
Vänd tillbaka, ni trolösa barn, jag skall bota er från er trolöshet. »Nu kommer vi till dig, ty du, Herre, är vår Gud.
23
Fåfäng var vår dyrkan på kullarna, fåfängt vårt larm på bergen. Endast hos Herren, vår Gud, finns räddning för Israel.
24
Sedan vår ungdom har skamguden slukat allt vad våra fäders arbete gav, deras fårflockar och boskapshjordar, deras söner och döttrar.
25
Låt skammen bli vår bädd och vanäran vårt täcke, ty mot Herren, vår Gud, har vi syndat, vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren, vår Gud.«
← Chapter 2
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 4 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52