Acts 10

Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015

← Chapter 9 Jump to: Chapter 11 →

1I Caesarea fanns en man som hette Cornelius och som var officer vid italiska bataljonen.

2Han var gudfruktig liksom alla i hans hus. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland folket och bad regelbundet till Gud.

3En eftermiddag när han bad och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”.

4Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, Herre?” Ängeln svarade: ”Dina böner och gåvor till de fattiga har stigit upp som ett minnesvärt offer till Gud.

5Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus.

6Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.”

7Så snart ängeln som talat med honom hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater som var en from man.

8Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe.

9Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be.

10Han blev hungrig och ville ha något att äta och medan maten gjordes i ordning, fick han se en syn.

11Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn

12och där var alla slags fyrfotadjur, markens kräldjur och himlens fåglar.

13Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp Petrus, slakta och ät!”

14”Nej aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.”

15Men rösten hördes en andra gång och sa: ”Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.”

16Detta upprepades tre gånger och sedan drogs duken upp till himlen.

17Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten

18och ropade: ”Är det här som Simon, han som kallas Petrus bor?”

19Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Anden sa till honom: ”Tre män är här och söker dig.

20Gå ner och följ med dem! Tveka inte, för jag har sänt dem!”

21Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Jag är den som ni söker. Är det något särskilt ni vill?”

22Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av officeren Cornelius. Han är rättfärdig och gudfruktig och alla judarna talar gott om honom. Nu har en helig ängel sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.”

23Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen.

24Dagen därpå kom de fram till Caesarea där Cornelius väntade på dem. Han hade samlat dit sina släktingar och närmaste vänner.

25När Petrus steg in i huset, mötte Cornelius honom och föll ner framför honom och tillbad.

26Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!”

27Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade.

28Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka honom. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som oren.

29Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill!”

30Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig.

31Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och kommit ihåg dina gåvor till de fattiga.

32Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’

33Därför skickade jag genast bud efter dig och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.”

34Då började Petrus tala: ”Jag ser nu tydligt att Gud verkligen behandlar alla folk lika.

35Han är villig att ta emot varje människa som fruktar honom och handlar rättfärdigt, vilket folk hon än tillhör.

36Ni har kännedom om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk — att man kan få frid genom Jesus Kristus som är allas Herre.

37Ni känner till vad som hände i hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes förkunnade:

38hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den heliga Anden och kraft och hur Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld eftersom Gud var med honom.

39Vi vittnar om allt han gjorde både ute på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på ett kors och avrättade,

40men på den tredje dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig

41men inte för hela folket, utan för vittnen som Gud redan tidigare hade utsett, oss som åt och drack med honom efter att han hade uppstått från de döda.

42Och han gav oss en befallning att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har utsett till domare över både levande och döda.

43Alla profeterna vittnar om honom att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.”

44Men medan Petrus fortfarande talade, kom den heliga Anden över alla som lyssnade till hans budskap.

45De troende omskurna som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev förvånade över att den heliga Andens gåva också kom över dessa från andra folk.

46De hörde dem nämligen tala andra språk och hylla Gud. Då frågade Petrus:

47”Finns det någon som kan hindra att de döps i vatten nu när de har fått den heliga Anden precis som vi?”

48Och så lät han dem döpas i Jesus Kristus namn. De bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.

← Chapter 9 Jump to: Chapter 11 →

Recommended Reading

Commentary Acts Commentaries → Devotional Acts Devotional Guide → Get This Bible NUB Study Bible →