Acts 2

Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →

1När pingstdagen kom, var de troende alla samlade.

2Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt.

3Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem.

4Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.

5Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem

6och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas.

7De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen

8och ändå hör vi dem tala på våra egna språk.

9Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien,

10Frygien, Pamfylien, Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom,

11både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!”

12De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?”

13Men andra sa hånfullt: ”De är väl bara fulla av sött vin!”

14Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta!

15De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen.

16Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel:

17’Det ska ske i den sista tiden, säger Gud, att jag ska utgjuta min Ande över alla människor. Era söner och döttrar ska profetera, era unga män ska se syner, och era gamla män ska ha drömmar.

18Också över mina tjänare och tjänarinnor ska jag på den tiden utgjuta min Ande, och de ska profetera.

19Jag ska låta tecken visa sig uppe på himlen och nere på jorden: blod och eld och rökmoln.

20Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens stora och underbara dag kommer.

21Men var och en som åkallar Herrens namn ska bli räddad.’

22Lyssna på vad jag säger ni israeliter! Gud bekräftade Jesus från Nasarets uppdrag genom kraftgärningar, under och tecken. Det vet ni själva.

23Han utlämnades efter den plan som Gud hade bestämt och gjort upp och ni lät laglösa människor spika fast honom och döda honom.

24Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom uppstå, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.

25David sa ju om honom: ’Jag har alltid Herren inför mig, eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.

26Därför är mitt hjärta fyllt av glädje och jag ropar ut mitt jubel, också min kropp vilar i det hoppet,

27att du inte ska lämna mig kvar i dödsriket, eller låta din Helige förmultna.

28Du visar mig vägen till livet, du fyller mig med glädje inför dig.’

29Mina syskon! Jag kan tryggt säga till er att vår stamfar David dog och blev begravd och att hans grav fortfarande finns här ibland oss.

30Men han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat att en av hans ättlingar skulle få sitta på hans tron.

31Han förutsade därför Messias uppståndelse: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket och hans kropp ska inte förmultna.’

32Gud har låtit Jesus uppstå och vi alla kan vittna om det.

33Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida. Han har av Fadern fått ta emot den utlovade heliga Anden, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag.

34David steg ju heller aldrig upp till himlen. Men han säger: ’Herren sa till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida,

35tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter.” ’

36Hela Israels folk måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias, denna Jesus som ni korsfäste.”

37När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”

38Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva.

39För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”

40Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!”

41De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.

42De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd tillsammans och bad.

43Människorna hade en djup respekt för dem och apostlarna utförde många under och tecken.

44Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allting gemensamt.

45De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov.

46Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans i glädje och uppriktig hjärtlighet,

47de prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Varje dag lät Herren deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →

Recommended Reading

Commentary Acts Commentaries → Devotional Acts Devotional Guide → Get This Bible NUB Study Bible →