Joel 1

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

Jump to: Chapter 2 →

1Detta är Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.

2Hör på, ni äldste, lyssna, alla boende i landet! Har något sådant hänt i era dagar eller under era fäders tid?

3Berätta för era söner om detta, och de ska berätta för sina söner, och deras söner för nästa släkte.

4Det som gräshopporna lämnade åt gräshoppssvärmar upp, det som svärmarna lämnade åt andra gräshoppsarter upp.

5Vakna, ni berusade, och gråt! Jämra er, alla vindrinkare, ni förnekas nämligen det nya vinet!

6För ett folk har invaderat mitt land. Det är ett mäktigt och oräkneligt folk med tänder som ett lejon och bett som en lejoninna.

7De ödelade min vinstock och förstörde mitt fikonträd. De skalade av och kastade bort barken och lämnade grenarna vita.

8Sörj som en sorgklädd jungfru sörjer över sin ungdoms brudgum.

9Matoffer och dryckesoffer har försvunnit från Herrens hus. Prästerna, Herrens tjänare, sörjer.

10Åkern är ödelagd, marken sörjer, för säden är förstörd. Det nya vinet har torkat bort, olivoljan har sinat.

11Bönder, var bestörta, vinodlare, jämra er, över vetet och kornet, för åkerns skörd är förstörd.

12Vinstocken är förtorkad, fikonträdet vissnat. Granatäppelträdet, dadelpalmen, äppelträdet - alla markens träd är förtorkade. Hos människosläktet har glädjen torkat bort.

13Klä er i säcktyg och sörj, ni präster, jämra er, ni som tjänar vid altaret. Kom, tillbringa natten i säcktyg, ni min Guds tjänare. För matoffer och dryckesoffer hålls borta från er Guds hus.

14Avskilj en fasta, utropa en högtidssamling! Samla de äldste och alla boende i landet till Jahves, er Guds, hus, och ropa till Jahve.

15O, vilken dag! Ja, Herrens dag är nära, den kommer våldsamt från den Allsmäktige.

16Försvann inte födan inför våra ögon, glädje och jubel från vår Guds hus?

17Utsädet ligger förtorkat under jordklumpar. Förrådshusen står öde. Och ladorna förfaller eftersom säden torkat bort.

18Hör hur boskapen stönar! Nötkreaturen irrar omkring eftersom de inte har bete. Även fårhjordarna lider.

19Herre, jag ropar till dig! För en eld har förtärt betet i ödemarken, en låga har bränt markens alla träd.

20Även vilddjuren flämtar efter dig. För bäckarna har torkat ut och en eld har förtärt betet i ödemarken.

Jump to: Chapter 2 →