Joel 2

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →

1Stöt i horn på Sion, låt det ljuda på mitt heliga berg! Bäva, alla boende i landet! För Herrens dag kommer, den är nära.

2Det är en dag av mörker och dunkel, en dag av moln och dimma. Som gryningen sprider sig över bergen kommer ett stort och mäktigt folk. Dess like har aldrig funnits och ska aldrig förekomma i framtida släkten.

3Framför dem förtärande eld, bakom dem brännande låga. Landet framför dem är som Edens trädgård, bakom dem är öde öken. Ingen undkommer dem.

4De liknar hästar, som kavalleri spränger de fram.

5Med bullrande vagnar störtar de fram över bergstopparna. Det dånar som när eld förtär halm. De är en mäktig krigsrustad armé.

6Folken är i ångest inför dem, alla ansikten vitnar.

7De anfaller som kämpar, som krigare stormar de muren. Varje man går raka vägen fram, ingen viker av från sin bana.

8De trängs ej, varje man håller sin plats. De tar sig igenom försvaret utan att bryta ledet.

9De stormar staden, rusar längs murarna, klättrar in i husen. Som tjuvar tar de sig in genom fönstren.

10Jorden skälver inför dem och himlen bävar. Solen och månen förmörkas och stjärnorna mister sitt sken.

11Herren höjer sin röst framför sin här. Hans armé är enorm. Den som verkställer hans order är mäktig. För Herrens dag är stor och helt fruktansvärd. Vem kan uthärda den?

12Men nu, säger Herren, vänd om helhjärtat till mig med fasta, gråt och sorg.

13Riv sönder era hjärtan, inte era kläder. Vänd om till Jahve er Gud. För han är nådig och barmhärtig, tålmodig och kärleksfull. Han kan avstå från att sända ofärd.

14Vem vet om han häver beslut och avstår, och lämnar kvar en välsignelse, till matoffer och drickoffer åt Jahve er Gud.

15Stöt i horn på Sion, avskilj en helig fasta, utropa en högtidssamling!

16Samla folket. Helga församlingen. Kalla på de äldste, samla de små barnen, även spädbarnen. Låt brudgummen lämna sitt rum och bruden sin kammare.

17Låt prästerna som tjänar Herren gråta mellan förhuset och altaret. Låt dem säga: ”Herre, skona ditt folk. Låt inte dina egna skymfas och bli en nidvisa bland folken. Varför ska folken få säga: ’Var är deras Gud?’”

18Då fylldes Herren av lidelse för sitt land och förbarmade sig över sitt folk.

19Herren svarade sitt folk: Lyssna! Jag ska sända er säd och vin och olja så att ni blir belåtna. Och jag ska inte låta folken skymfa er mer.

20Armén från norr ska jag driva långt bort från er, jaga iväg till ett torrt och öde land, förtruppen mot Döda havet eftertruppen mot Medelhavet. Hans förruttnelsestank ska stiga upp. För han har gjort stordåd.

21Land, var inte rädd! Jubla och gläd dig, för Herren har gjort stordåd!

22Ni markens djur, var inte rädda! För ödemarkens beten grönskar, träden bär sin frukt och fikonträden och vinstockarna ger sin rikedom.

23Jubla, ni Sions söner, gläd er i Jahve er Gud! För han skänker er rättfärdighetens lärare. Och han sänder er rikligt med regn, både höstregn och vårregn som förr.

24Logarna ska fyllas med säd och pressarna överflöda av vin och olja.

25Jag ska gottgöra er för åren som åts upp av gräshopporna och andra gräshoppsarter, min stora armé som jag sände mot er.

26Ni ska äta och bli mätta. Ni ska prisa namnet Jahve, er Gud, som handlat så mirakulöst med er. Och mitt folk ska aldrig mer vanäras.

27Ni ska förstå att jag är mitt i Israel. Jag är Jahve er Gud, det finns ingen annan. Och mitt folk ska aldrig mer vanäras.

28Därefter ska jag utgjuta min Ande över alla människor. Era söner och döttrar ska profetera. Era gamla män ska ha drömmar. Era unga män ska se syner.

29Även över slavar och slavinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.

30Jag ska visa tecken på himlen och jorden, blod och eld och rökpelare.

31Solen ska förvandlas till mörker och månen till blod innan Herrens dag kommer, den stora och skrämmande.

32Och då ska var och en som anropar Jahves namn bli frälst. För på Sions berg och i Jerusalem ska det finnas räddning, så som Herren lovat, bland återstoden som Herren kallar.

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →