bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (SFB) (Svenska Folkbibeln 2015)
/
Job 29
Job 29
Swedish (SFB) (Svenska Folkbibeln 2015)
← Chapter 28
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 30 →
1
Job fortsatte sin utläggning. Han sade:
2
O, att jag var som i gångna månader, som i dagarna då Gud vakade över mig,
3
då hans lykta sken över mitt huvud och jag gick i hans ljus genom mörkret,
4
då jag var i min krafts dagar, då Guds godhet vilade över mitt hus,
5
då den Allsmäktige ännu var med mig och mina barn fanns runt omkring mig,
6
då mina fötter badade i gräddmjölk och det rann bäckar av olja ur klippan för mig.
7
När jag gick till porten i staden och intog min plats på torget,
8
då drog sig de unga undan när de såg mig, och de gamla reste sig och stod.
9
Stormännen höll tillbaka sina ord och lade handen på munnen.
10
Furstarnas röst tystnade, tungan fastnade vid deras gom.
11
Varje öra som hörde mig prisade mig, varje öga som såg mig lovordade mig,
12
för jag räddade den fattige som ropade och den faderlöse som ingen hjälpare hade.
13
Den döende välsignade mig, änkans hjärta fick jag att jubla.
14
Jag klädde mig i rättfärdighet och den var min klädnad, rättvisan var min mantel och huvudbonad.
15
Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.
16
Jag var en far för de fattiga och redde ut den okändes sak.
17
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet från hans tänder.
18
Jag tänkte då: ”I mitt eget bo ska jag dö, mina dagar blir många som sanden.
19
Min rot sträcker sig till vattnet, nattens dagg vilar i mina grenar.
20
Min ära är ständigt ny, och min båge förnyas i min hand.”
21
De lyssnade på mig och väntade, de var tysta inför mitt råd.
22
Efter mig talade ingen, och mina ord vederkvickte dem.
23
De väntade på mig som på regn, de öppnade sin mun som efter vårregn.
24
Jag log mot dem när de misströstade, och de tog emot mitt ansiktes ljus.
25
Jag valde väg åt dem och satt som hövding, jag tronade som en kung bland sina män, som en som tröstar de sörjande.
← Chapter 28
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 30 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42