John 12

Swedish (B2000) (Bibel 2000)

← Chapter 11 Jump to: Chapter 13 →

1Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda.

2Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom.

3Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam.

4Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade:

5»Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?«

6Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit.

7Men Jesus sade: »Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag.

8De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.«

9En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda.

10Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också,

11eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.

12Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem,

13tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: » Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.«

14Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet:

15» Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna. « (

16Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.)

17Alla de som hade varit med honom när han kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta.

18När folk hörde att han hade gjort detta tecken drog de ut för att möta honom.

19Men fariseerna sade till varandra: »Ni ser att ingenting hjälper. Alla människor springer efter honom.«

20Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker.

21De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: »Herre, vi vill gärna se Jesus.«

22Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus.

23Och Jesus svarade dem: »Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas.

24Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.

25Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv.

26Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.

27Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit.

28Fader, förhärliga ditt namn.« Då hördes en röst från himlen: »Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.«

29Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom.

30Jesus sade: »Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull.

31Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.

32Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.«

33Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

34Folket sade till honom: »Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?«

35Jesus svarade: »Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.

36Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.« När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen.

37Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom,

38ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats?

39De kunde inte tro, ty Jesaja säger också:

40Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig.

41Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade.

42Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan.

43De älskade äran från människor högre än äran från Gud.

44Jesus ropade: »Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig,

45och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.

46Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.

47Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen.

48Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen.

49Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala.

50Och jag vet att hans befallning ger evigt liv. När jag talar talar jag så som Fadern har lärt mig.«

← Chapter 11 Jump to: Chapter 13 →

Recommended Reading

Commentary John Commentaries → Devotional John Devotional Guide → Get This Bible B2000 Study Bible →