John 5

Swedish (B2000) (Bibel 2000)

← Chapter 4 Jump to: Chapter 6 →

1Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem.

2Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar,

3och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta.

5Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.

6Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: »Vill du bli frisk?«

7Den sjuke svarade: »Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.«

8Jesus sade till honom: »Stig upp, ta din bädd och gå.«

9Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen,

10och judarna sade till honom som hade blivit botad: »Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd.«

11Han svarade: »Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå.«

12De frågade: »Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?«

13Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen.

14Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: »Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.«

15Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

16Nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på en sabbat.

17Men han sade till dem: »Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag.«

18Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbatsbudet utan också påstod att Gud var hans far och därmed jämställde sig med Gud.

19Jesus vände sig till dem och sade: »Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen.

20Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och ännu större gärningar skall han visa honom, så att ni kommer att häpna.

21Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill.

22Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen,

23för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

24Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.

25Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv.

26Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv,

27och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen.

28Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst

29och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen.

30Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

31Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt.

32Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt.

33Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen.

34Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade.

35Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus.

36Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.

37Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Men ni har aldrig hört hans röst eller sett hans gestalt,

38och ni har inte behållit hans ord, eftersom ni inte tror på honom som han har sänt.

39Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig,

40men ni vill inte komma till mig för att få liv.

41Människors ära vill jag inte ha,

42men jag har förstått att ni inte har någon kärlek till Gud.

43Jag har kommit i min faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom.

44Hur skall ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden?

45Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till.

46Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev.

47Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?«

← Chapter 4 Jump to: Chapter 6 →