Acts 23

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 22 Jump to: Chapter 24 →

1Då fäste Paulus sin blick på Stora rådet och sa: Män och bröder, jag har levt inför Gud helt och fullt med ett gott samvete ända till denna dag.

2Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid honom, att de skulle slå honom på munnen.

3Då sa Paulus till honom: Gud ska slå dig, du vitkalkade vägg. För du sitter här för att döma mig efter lagen men mot lagen befaller du att de ska slå mig.

4Och de som stod bredvid sa: Smädar du Guds överstepräst?

5Då sa Paulus: Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. För det står ju skrivet: Du ska inte tala illa om en ledare för ditt folk.

6Då Paulus visste att den ena delen av dem var sadduceer och den andra fariseer, ropade han inför Stora rådet: Män och bröder, jag är en farisé, son till en farisé. För hoppets och de dödas uppståndelses skull står jag inför rätta.

7Då han hade sagt detta, utbröt en strid mellan fariseerna och sadduceerna och skaran delade sig.

8För sadduceerna säger nämligen att det inte finns någon uppståndelse, inte heller någon ängel eller ande, medan fariseerna bekänner båda delarna.

9Och det blev ett väldigt skrikande, och de skriftlärda av fariseernas parti stod upp och stred häftigt och sa: Vi finner inget ont hos denne man, utan om en ande eller en ängel har talat med honom, så låt oss inte strida mot Gud.

10Och när striden blev häftig, fruktade befälhavaren att de skulle slita Paulus i stycken, och befallde soldaterna att gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom in i fästningen.

11Och följande natt kom Herren till honom och sa: Var vid gott mod, Paulus. För som du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du också vittna i Rom.

12När det blev dag gjorde några av judarna en sammansvärjning och svor en ed att de varken skulle äta eller dricka, förrän de hade dödat Paulus.

13Och det var mer än fyrtio män som hade sammansvurit sig,

14och de gick till översteprästerna och de äldste och sa: Vi har svurit en ed att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus.

15Därför ska ni nu tillsammans med Stora rådet anhålla hos befälhavaren att han i morgon ska föra honom ner till er, som om ni hade tänkt undersöka hans sak grundligare. Men vi är redo att döda honom innan han kommer fram.

16Men när Paulus systerson fick höra om bakhållet, kom han till fästningen och gick in och berättade det för Paulus.

17Då kallade Paulus till sig en av officerarna och sa: För denne unge man till befälhavaren, för han har något att berätta för honom.

18Så tog han honom med sig och förde honom till befälhavaren och sa: Fången Paulus kallade mig till sig och bad att jag skulle föra denne unge man till dig, för han har något att säga dig.

19Då tog befälhavaren honom vid handen och gick avsides med honom och frågade honom: Vad är det som du har att berätta för mig?

20Då sa han: Judarna har kommit överens om att be dig att du i morgon ska låta Paulus komma ner till Stora rådet, under förevändning att de vill hålla ett grundligare förhör med honom.

21Men låt dem inte övertala dig, för mer än fyrtio män av dem ligger i bakhåll mot honom. De har svurit på att varken äta eller dricka förrän de har dödat honom. Och nu är de redo och väntar på att du ska tillåta det.

22Befälhavaren lät sedan den unge mannen gå iväg och befallde: Berätta inte för någon att du har avslöjat detta för mig.

23Sedan kallade han till sig två av officerarna och sa: Håll tvåhundra soldater redo att i natt vid tredje timmen bege sig iväg till Cesarea, dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare.

24Skaffa också riddjur som de kan sätta upp Paulus på och för honom oskadd till landshövdingen Felix.

25Och han skrev ett brev med följande innehåll:

26Klaudius Lysias hälsar den högt ärade landshövdingen Felix.

27Denne man hade judarna gripit och var nära att dödas, när jag kom dit med mina soldater och räddade honom, sedan jag hade fått veta att han var en romersk medborgare.

28Och när jag ville veta orsaken varför de anklagade honom, lät jag föra honom inför deras Stora råd.

29Då fann jag att anklagelsen mot honom gällde tvistefrågor i deras lag, men att han inte var beskylld för något som var värt döden eller fängelse.

30Men sedan jag har fått vetskap om att ett bakhåll har planerats av judarna mot mannen, sänder jag honom omedelbart till dig. Jag har också uppmanat hans anklagare att vad de har emot honom skulle de lägga fram inför dig. Farväl.

31Då tog soldaterna med sig Paulus enligt den order de fått och förde honom under natten till Antipatris.

32Nästa dag lät de ryttarna fara vidare med honom och vände tillbaka till fästningen.

33När de kom till Cesarea och hade lämnat över brevet till landshövdingen, förde de också fram Paulus inför honom.

34Då landshövdingen hade läst brevet, frågade han honom från vilken provins han var, och när han hade fått veta att han var från Cilicien, sa han:

35Jag ska höra dig när också dina anklagare kommer hit. Sedan befallde han att han skulle förvaras i Herodes palats.

← Chapter 22 Jump to: Chapter 24 →